En ny valuta – Knarrholmen Del I

Knarrholmen, Foto: Victor Lundmark/520

Förmodligen är ni läsare för unga för att minnas detta, men det fanns en tid när den enda riktiga musikfestivalen i Sverige var Hultsfred. På den tiden krävdes inte mycket mer än en äng samt ett par band på en scen för att locka publik.

Dagens verklighet är annorlunda, och antalet festivaler växer i samma takt som skägget hos en skjortrutig folksångare ifrån Seattle. Detta skapar konkurrens om artister likväl som publik, och kräver vidare tydliga särdrag hos varje festival som vill skilja sig ifrån mängden (vilket de vill!).

En ny festval för i år är Knarrholmen, lokaliserad på den namne ön i Göteborgs skärgård. Och just denna festival har några egenheter som placerar den en bra bit ifrån, t.ex. Peace & Love i Borlänge.

Arrangörerna, beståendes av Elin Hedman (tidigare Border Music), Johan Schmeling (Kontiki) och Rasmus Hansén (Luxury), har satt en åldergräns på minst tjugo år för dem som vill komma på besök. Vidare har man som tidigare nämnt placerat sig på en ö, i mycket idyllisk skärgårdsmiljö. För att tvista till det ännu lite till har man valt att vända ryggen åt den svenska kronan, och istället infört en ny valuta beståendes av plektrum. Rosa plektrum ger ett mål mat, blått plektrum ger en öl, och vitt plektrum ger dig en Zingo. Dessa plektrum kan införskaffas på speciella bytesstationer utanför festivalområdet, där kronor byts mot plast.

Lilla Scen lever upp till sitt namn

Festivalen är uppdelad i tre samlingsplatser: Den stora scenen på öns norra halva, med havet i ryggen, den lilla scenen på öns södra halva, och slutligen Dansbanan, gömd i skog mittemellan dem andra två.

Den första kvällen bjuder på en rad intressanta bokningar, vars positiva gehör hos kritkerna samt kvalitativa ton på tillgängligt material väcker förhoppningar om en givande afton. Jag talar då främst om den trestegsraket som inledds med Syket 21.00, tas vidare av Ikons 22.00 och avslutas med Katakomb 23.15 – allt på Stora scenen.

Referat från första kvällen på Knarrholmen:

21.16

Syket, Knarrholmen 2011, Foto: Victor Lundmark

Syket släppte sin debut ”With Love” 2011 och är ett sjumannaband bördigt i Umeåtrakten. Deras musik har ambitioner av att vara progressiv och drömsk, men är lika ofta enkel vacker melodiös norrlandspop. Då och då blandas det hela med oväntade inslag som t.ex. trumpeter, en möjlighet som det stora medlemsantalet grundat för. Denna majkväll väger det dock över till pop snarare än något mer experimentellt. Kanske på grund av kylan, kanske för pop är lättare. Detta är inget negativt, men skapar en något anonym R.E.M.- stämning. Vad som kan konstateras är att Syket på Knarrholmen är betydligt snällare än Syket på skiva.

22.09

Ikons, Knarrholmen 2011, Foto: Victor Lundmark/520

En stor filmduk lyfts upp på en annars mörklagd scen. På denna duk ska de surrealistiska filmsekvenser som Ikons valt för ändamålet projiceras. Dess centrala placering – samt den kreativa ljussättningen – förpassar bandmedlemmarna till anonyma skuggor. De blir arbetare, som med råstyrka driver sin hårda krautrock framåt likt ett skenande tåg. I mörkret gör sig en glödande cigarett påmind samtidigt som ett massivt sound drar igång. Det är obarmhärtig och vevande. Långsamt växer det upp ur underjorden – Kraut av bästa kvalitet. När duken slocknar är min enda kompletterande önskat att ett par välvalda avgrundsvrål ifrån scenen á la Paper (för att nämna ett annat utmärkt exempel ifrån samma genre) hade fördelats ut under spelningen.  Festivalens kanske bästa framträdande.

23.40

Katakomb, Knarrholmen 2011, Foto: Victor Lundmark

Katakomb är ett tämligen ungt band som nyligen släppt en första, självbetitlad EP på skivbolaget Luxury (se Rasmus Hansén). Trots att bandet denna kväll borde ta sin barndoms första tultande steg kan det vi hör snarare liknas vid en atlets symmetriska språng. Det är professionellt i sitt utförande och högst tilltalande. Platsen i spelschemat för dessa nykomlingar är något olycklig – sist på stora scenen denna kalla kväll när de flesta vill dansa sig varma vid lilla scenen där flickfavoriten Jens Lekman samt indiekickern Henning Furst kör sitt DJ-set – men katakomb lyckas ändock skapa en drömsk söderhavskänsla i den göteborgska natten. Mycket har hänt sedan 520 besökte nämnda bands spelning på Lilla Hotellbaren i Stockholm för ett par månader sedan, denna kväll kramar de den fulla potentialen ur varje låt, tillsynes utan större ansträngningar.

/

När Katakombs bongotrummor tystnad och klockan passerat en bit över tolv blir 520:s hårt arbetande redaktionsmedlemmar tvungna att hala ner flaggan och vända nattens dansanta inrättningar ryggen. Resan till den motsatta kusten har varit lång för dessa stockholmssöner och krafterna behövs för nästa dag.

Text: Victor Schultz
Foto: Victor Lundmark

 

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.