Mailintervju
Foto: Andrew Hiles

Dingus Khan: ”Det är typ som att bli knockad av Olof Mellbergs armbåge”

Ett av de bästa banden du inte har hört är Dingus Khan. Filip har mailat med Manningtree-gruppen som bland annat består av tre (!) trummisar.

Hur kom ni fram till namnet?

Vi ritade en affisch för en fantasibrottningsmatch mellan Djingis Khan och Blue Meany Mussolini. Djingis Khan vann.

Hur uppstod bandet?

Vi har varit goda vänner i flera år nu. Men för bara något år sedan flyttade Ben (Sång/gitarr) till ett hus i Manningtree och använde vardagsrummet som replokal och studio tillsammans med Nick (en av de tre trummisarna). Alla hängde däromkring till dess att en efter en slutligen fick frågan om de ville vara med i bandet.

Er musikaliska karriär är fortfarande väldigt ung. Men vad har varit höjdpunkten såhär långt?

Att någon i Sverige har hört vår musik. Här i England är det väl faktumet att någon uppskattad vår musik så pass att de ville ha med låten på en skiva som är höjdpunkten. Det är riktigt häftigt att veta att den existerar i fysiskt format och inte bara ute på nätet. Vi var även med i BBC session at Maida Vale, vilket också var väldigt speciellt.

I och med det ni säger om er musik i fysisk form; vad tycker ni då om Soundcloud, Myspace, Bandcamp och dylikt, som hjälper fans att hitta musik på nätet?

Det gör det inte… det är typ som att be de blinda leda de blinda, och vi känner oss lite vilse. Det är väl därför vår närvaro på nätet inte är så bra, då vi inte vet vad internet förväntar sig av oss. Vi ordnar hellre bra spelningar än att tusen människor “Like:ar” oss på internet. Under en spelning kan musiken vara högljudd och spännande och folk har kul. På internet kan man bara stänga av musiken.

Vilka musiker inspirerar er?

”Open mic”-sångare som uppträder med egna usla tolkningar av otroliga låtar vecka efter vecka. Deras covers är förmodligen tusen gånger värre än originalet, men i just det ögonblicket får de framföra dessa inför en massa människor och ibland är det så dåligt att det nästan blir bra.

Ni beskriver själva er drivkraft och vilja att få igång publiken – att överföra bandets energi till dem. Till vilken grad strävar ni efter detta?

Vi anser nog inte att vi själva har några sådana tvångsimpulser, men det blir väl så att folk drar dessa slutsatser när de ser åtta idioter slåss om utrymme på scenen. Ibland stöts någon medlem bort från scenen och får stå på golvet framför scen, och blir väl typ del av publiken? Oftast är det bara vi som slänger oss in i varandra. När vi väl har en stor publik kan vi förhoppningsvis dela vår energi och dårskap med dem. Just nu är vi så upptagna med att inte snubbla på alla kablar och trummor.

Med tre trummisar kan det väl bli lite stökigt när ni repar?

O ja. Svettigt, smutsigt och stundtals äckligt. En gång insisterade Gaz att ta av sig sina byxor. Det förstörde stämningen lite.

Som det ser ut just nu släpper ni er debutplatta till hösten. Kan ni avslöja något om den – hur det var att spela in, om ni stötte på några problem under dess utveckling, och vad vi har att förvänta oss?

Det var inga problem alls. Vi gjorde det bara förra sommaren för att vi hade tillräckligt många låtar samtidigt som vi inte hade något bättre för oss. Ni kan förvänta er de låtar vi oftast kör live, men även några som vi sällan spelar, och även en massa konstiga ljud. Till exempel på en låt, då trumkompet är helt består av samplade ljud från Call of Duty. Det är lager på lager av ljud som tog månader att mixa, vilket gör att musiken blir ganska högljudd, men det finns mera lågmälda moment också – det är väl något schizofrent över det hela.

Det är typ som att bli knockad av Olof Mellbergs armbåge, och vakna till Fredrik Ljungberg som passionerat pysslar om dig tills du mår bättre. Förhoppningsvis säger den liknelsen något i Sverige.

Skivan släpps troligen till hösten, men inget är spikat än. Vi vill bara att den släpps så snart som möjligt så att vi kan göra en till.

Bortsett från ert kommande skivsläpp, vad mer har Dingus Khans framtid att erbjuda?

Vi hoppas kunna besöka Sverige. Vi har hört så mycket gott om era kräftskivor och är väldigt intresserade av ert nya pronomen. Problemet är att vi inte har några transportmedel. Förhoppningsvis kan vi skaffa en buss eller en båt denna sommar så vi kan uppträda utanför vår hemstad. Under sommaren kommer vi spela så mycket som möjligt, både på klubbar och på festivaler. Halva bandet har hållit till på universitet de senaste tre åren, men nu är de flesta av oss klara och kan fokusera mer på bandet. Vi skulle vilja bli lika stora som Abba.

Här nedanför kan du lyssna på bandets låt ”Made a List” som släpps i mitten av juni.

Här kan du se en Octagon-session med bandet och få en känsla av hur intensivt det blir live.