Årskrönika IV: Theodor Wilson

Radiohead

I och med denna årskrönika känns det som att stora delar av mitt musikår 2011 tyvärr blir bortglömt. För att kunna skriva en fullständig krönika eller personlig sammanfattning av året skulle uttömmande dagboksanteckningar om just musikupplevelser och upptäckter vara nödvändiga. Såväl som ett annat format att publicera resultatet på. En bok till exempel, snarare än ett inlägg på en musikblogg.

För att dra det kort har jag varit på spelningar och festivaler i fem olika länder, headbangat i nationell tv-direktsändning, blivit halvt starstruck av svenska musikjournalister, fått ett nytt favoritband och en ny favorithobby som konsertfotograf, upptäckt band vars genres jag aldrig tidigare ens vetat om samt återfunnit favoriter från flera år tillbaka. Allting i precis sin rätta ordning.

Om man övergripande ser på min musikkonsumtion under år 2011 handlar det till största del om ett band. Ett nytt favoritband. Radiohead. Ett band jag tidigare endast löst kände till men aldrig riktigt lyssnat på. I år har jag i snitt lyssnat på ungefär ett Radiohead-album per dag. Beroendet startade innan och precis lagom till lanseringen av albumet The King of Limbs. För många ett album som helt enkelt inte levde upp till föregående In Rainbows. För mig blev albumet inte bara årets bästa utan även ett frigörande till att upptäcka ny musik i ett mycket bredare omfång. En katalysator som kittlade, satte sprutt och lovordade ett lyssnande om något större, mer omfattande och betydande än vad jag tidigare upplevt.

I konsertväg har jag aldrig sett så mycket som år 2011. Att påstå att höjdpunkterna är för många för att nämna är ingen överdrift. Många kommer jag dock aldrig att glömma. Exempelvis festivalbesöken i Tyskland och Holland, barriärplats på The Big Four (Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax) på Ullevi i somras, At The Gates och Khomas spelningar på Metaltown, The Arks avsked på Gröns Lund, festivalhäng med Slagsmålsklubben i Hamburg och övernattning på och utanför Oslos centralstation i samband med en Iron Maiden-konsert i juli.

Då har jag inte ens nämnt någon av de 31 klubbspelningar jag bevakat för 520 under hösten och vintern. En mycket ärofylld syssla som lett till att jag sett många fantastiska spelningar. De jag främst tänker på är Handsome Furs, Watain, Deportees, iceage och Suuns. Det är bland det roligaste och mest givande jag någonsin har gjort.

Av år 2012 önskar jag att fotografera så många konserter och festivaler som jag överhuvudtaget kan och orkar. Samt att förhoppningsvis i samma veva även få se Radiohead, Khoma och Johnossi så många gånger som möjligt. Än så länge står dock endast en notis klar på min att-göra-lista för i år: köpa anteckningsblock.