Så amerikanskt England kan bli

Det är roligt när riktigt okända band gör skivor som torde förvandla dem till riktigt kända band. Engelsmännen i Best Friends ser ut att ha lyckats med den bedriften, åtminstone om man får tro Femtjugos recensent.

Throwing Up  Bandcamp SoundCloud

Best Friends, Betyg: 4, Bästa spår: Bag o’ Bonez (nr 6)

Best Friends är så mycket Kalifornien ett band från brittiska Sheffield kan bli. Deras sound påminner ytterst lite om hemstadens stora söner Arctic Monkeys men desto mer om Wavves eller The Black Lips. Till och med omslaget till Throwing Up skvallrar om en härkomst från andra sidan Atlanten. Runda solglasögon och batikmönstrade T-shirts känns liksom mer Nathan Williams, mindre Alex Turner.

Bandets slamriga indierock med påtaglig surfkänsla glider på samma våg som ovan nämnda Wavves lyckosamma fjolårsalster Life Sux. Här finns såväl starka refränger som en oslagbar fingertoppskänsla vad gäller melodier. Öppningsspåret ”Wasting Time” har alla komponenter som krävs för att bli en hit, eller som utmärkta bloggen Nu Rave Brain Wave beskriver det hela: ” ’You make me feel so unreal’ is surprisingly fun to shout”.

Det är mycket som är bra med denna EP. Best Friends tycks framförallt ha en fallenhet för att komponera de mest känsloladdade gitarrslingor. Dessutom är högstanivån allt som oftast skrämmande hög. ”Bag o’ Bonez” knyter elegant ihop säcken genom att fokusera alla Best Friends styrkor till tvåhundra sekunder av lo-fi-magi.

Den påsmygande ojämnheten samt känslan av att man hört det här förut sänker helheten lite grann. Dock inte mer än att jag har svårt att inte låta dessa sex spår repeteras i en mindre evighet.