Illustration: Ylva Karlberg/520

#II 50 — Ligistlistan

I veckans lista har vi samlat ihop ett antal låtar på temat olagligheter. Det är låtar om att bryta mot lagen och regler helt enkelt. Vi valde att kalla denna lista ligistlistan (av ganska uppenbara skäl). Lyssna med Spotify här till höger.

The War Criminal Rises and Speaks — Okkervil River

“So they found a lieutenant who killed a village of kids. After finishing off the wives, he wiped off his knife and that’s what he did”. Will Sheff kan som ingen annan skriva låtar som verkligen gör ont. Ett av hans ganska tidiga verk är en gripande historia om en krigsförbrytare som försöker förklara vad som en gång fick honom (krigsförbrytaren, inte Will) att utföra de mest brutala dåd.

Cop Killer — John Maus

John Maus lyckas allt som oftast att framstå som så dystopisk att det nästan blir obehagligt. I låten ”Cop Killer” är det uppenbart att någon ska dödas. Om det är en polis, flera poliser, polismördaren eller alla på samma gång är dock inte lika uppenbart. Något vi åtminstone kan vara säkra på är att detta är ungefär så olagligt något kan bli.

Running Free — Iron Maiden

På heavy metal-legendernas två första skivor sjöng problembarnet Paul Di’Anno. Det var inte direkt någon överdriven förvåning bland varken fans eller manager om Paul hade blivit gripen på väg till spellokalen eller råkat i bråk och hade polisen hack i häl. Hans raspiga röst sjunger i Running Free om att fly från sina olagliga handlingar och sin egen grå verkligehet. Di’Anno har senare berättat i ett flertal dokumentärer om bandet att låten var en berättelse snarlik med hans eget tidiga vuxenliv. Själv vill jag anmärka på att det inte bara var det tidiga vuxenlivet som var något struligt. Så sent som i mars förra året dömdes han till nio månaders fängelse för ekonomiska bedrägerier.

I Wanna Get High – Cypress Hill

Få har ägnat lika mycket tid och kraft åt marijuanans positiva effekter som Cypress Hill. Majoriteten av deras låtar handlar om gräset och dess förträfflighet. Och eftersom medlemmarna är utmärkta musiker är det inte särskilt överraskande att de lyckats en del fans, som t.ex. Erik, åtta år, som bjöd Kattis Ahlström på en utmärkt tolkning av ovanstående låt.

Smuggler’s Blues – Glenn Frey

Miami Vice var en Tv-mediets höjdpunkter under åttiotalet. Med den mytomspunna kuststaden som utgångspunkt bekämpade Don Johnson och Philip Michael Thomas allehanda brottslingar, ofta själva höga på kokain. På grund av närheten till både Centralamerika och Kuba kretsade många av tv-seriens avsnitt kring smugglare. Ofta ackompanjerades dessa lömska typer av Glen Freys låt på temat.

How I Could Just Kill a Man — Rage Against The Machine

Los Angeles bästa rapcorekvartett är vida kända för att slunga ilska åt alla tänkbara håll och kanter, framför allt mot diverse regeringar och ekonomiska system. Låten i fråga är en Cypress Hill-cover men är nog lite vassare än orginalet ändå. Den handlar om någonting som jag, uppvuxen i en av världens tystaste och säkraste system och samhällen, inte riktigt kan förstå. Zack de la Rocha förverkligar att nöden har ingen lag och gör vad han måste för att han ska överleva. Om man applicerar texten på de stora samhällen och miljontals människor världen över som lever i fattigdom blir detta en kuslig vision om vad vi som människor är berädda att göra när vi blir desperata, det vill säga bryta mot de lagar och regler som står i vägen för vår överlevnad.

Violent Games — Poliça

När jag hörde Poliça som 520-Filip tidigare idag tipsade om, och strax därpå såg låttiteln ”Violent Games” såg jag en utmärkt chans till att kombinera ett gäng fina saker: en aktuell samhällsfråga, bra musik och veckans tema. Även om det kanske inte är just tv- eller datorspel som Minneapolis-bandet sjunger om i ”Violent Games” så har samhällets eviga jakt på en syndabock börjat utpeka just dessa som orsaken till dagens ungdombrottslighet. Jag ska inte ge mig in så mycket djupare i frågan eftersom det finns vetenskapliga rapporter som talar både för och emot denna teori, utan jag lämnar det helt enkelt vid att vara en koppling till veckans tema.

Radicals — Tyler, The Creator

I inledningen till ”Radicals” säger Tyler Okonma, mer känd som Tyler, The Creator, ”Fuck Bill O’Reilly”. Det är där, direkt i låtens början, som vi finner den första kopplingen till veckans tema. Bill O’Reilly är Fox News-journalisten som bland annat skyller Columbine-massakern på Marilyn Mansson och hans musik. Även resten av inledningen är på samma tema, och sidan rapgenius.com är full av teorier om vad Tyler menar med denna ganska explicita text. Lite senare i låten kommer även refrängen, som innehåller raden ”Kill people, burn shit, fuck school”. Tyler verkar onekligen vara en sann ligist.

Rhymin’ & Stealin’ — Beastie Boys

Första låten på Beastie Boys första album, Licensed to Ill heter Rhymin’ & Stealin’ och handlar om att leva rövare. Låten må varken vara en av gruppens allra mest populära eller bästa låtar, men har en betydande attityd och har det typiska Beastie Boys-lätet. Till minne av bandmedlemmen Adam ”MCA” Yauch som avled tidigare denna vecka.

Beat On The Brat — Ramones

Minst sagt legendariska punkbandet Ramones från New York i USA är knappast kända för att ha några vidare invecklade ackordsföljder, refränger eller textrader. Rakare musik finns helt enkelt inte. Låten Beat On The Brat från debutalbumet är inget undantag. Milt uttryckt har jag svårt att tro att Johnny, Joey, Dee Dee och resten av Ramones-gänget alltid har varit några hyvens grabbar.

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.