Illustration: Ylva Karlberg/520

#II 48 — Gamla låtar

Vi i redaktionen har en förmåga att uppmärksamma enbart ny musik. Vi tipsar om nya band och skriver om deras framgångar — detta eftersom sannolikheten att någon ska ha hört en tjugo år gammal låt är ganska mycket större än att någon ska ha hört en tre dagar gammal låt. Men idag gör vi alltså det vi inte brukar göra, vi tipsar om gamla låtar. Lyssna på listan på Spotify här till höger, eller klicka här.

Outdoor Miner — Wire

För en naiv pojkspoling som jag är det obeskrivligt fascinerande att musik kunde låta såhär redan 1978. Wire har lyckats göra det som många indiepopband gjort. Dock trettio år före alla andra. ”Outdoor Miner” kommer från bandets andra album och påminner lite om svenska 90-talsfavoriterna Popsicle.

Don’t Be Cruel — Elvis Presley

Min mormor lyssnade på Elvis när han fortfarande var indie. Åtminstone är det så jag förstått det hela, och eftersom det var så länge sedan är det i stort sett omöjligt för mig att granska detta påstående källkritiskt. Mormor hävdar vidare att hon och en kollega köpte tårta för att bjuda sina arbetskamrater när Elvis fyllde år. Kanske tillhörde de världens första Beliebers… fast på ett mycket coolare sätt.

Baba O’Riley — The Who

Från 1971 men lika vacker och passande 2012. The Whos mastodonthymn om att vara ung och sökande är enligt mig något av det bästa som gjorts. Förutom att musiken var banbrytande och omväxlande på ett sätt som man har svårt att hitta inom rock i dag är den större och bättre än det bästa som gjorts efter detta.

Rock the Casbah — The Clash

Det första och bästa min pappa någonsin har gett mig i musikväg var när han en jul 2005-2006 introducerade mig till vad jag då trodde var den råaste punk som gjorts. Nu i efterhand inser jag att The Clash inte var fullt så farliga som jag hoppats, men musikaliskt är de i min mening den bästa punken som gjordes i under sjuttio- och åttiotalet. Just Rock the Casbah var också den låt som fick mig att förstå att man kunde inkludera piano i musik med attityd. Därför har den än i dag en speciell plats i mitt musikhjärta.

Like a Rolling Stone (AlternateTake) — Bob Dylan

Dylan har gjort fruktansvärt mycket bra musik och det krävs ett gediget intresse för att bearbeta hans livsverk. Givetvis finns det också en oändlig mängd bootlegs och bortglömda inspelningar utöver de 34 officiella studioalbum som spelats in. Här finns massor av alternativa versioner och outgivna låtar som ytterligare breddar bildar av legendaren. Ett bra exempel är denna lite lekfullare och kanske även känslosammare version av klassikern ”Like a Rolling Stone”.

Dizzy Atmosphere – Dizzie Gillespie

Bebop var en utveckling av jazzen som utvecklades under det tidiga fyrtiotalet. Den var mer dramatisk och frisläpp jämfört med tidigare musik som produceras under 1900-talets första hälft och färgades med största sannolikhet av det pågående världskriget. Dizzie Gillspie var en av genrens förgrundsgestalter och med sin modernistiska touch formade han den kompromisslöshet som kom att färga hela 1900-talets musikscen.

Purple Haze – The Jimi Hendrix Experience

De få studioalbum Jimi Hendrix hann göra innan hans bortgång i mitten av september 1970 spelades in med hans band The Jimi Hendrix Experience. På debutplattan ”Are You Experienced” från 1967 hittar vi det inledande spåret ”Purple Haze” – antagligen en av de bästa låtarna som någonsin gjorts. Medan Hendrix är mest känd för sitt då revolutionerande sätt att spela gitarr skulle jag vilja belysa den fullkomliga briljans som allt han gjort har. Det är helt enkelt sjukt bra.

Dazed and Confused — Led Zeppelin Hypemachine

Bland det sorgligaste vi i vår tid får utstå just nu är att Led Zeppelins katalog inte finns på Spotify. Nej, skämt åsido, det är såklart inte bland det sorgligaste – men riktigt sorgligt är det. Man får helt enkelt förlita sig på att denna skatt är tillräckligt lättillgänglig i musikaffärer världen över så att alla har minst en skiva med bandet hemma.  De många svängningar som man möts av i bandets cover på Jake Holmes ”Dazed and Confused” får mig att reagera såhär.

What A Wonderful World — Louis Armstrong

Trots dess klara sättning och berättelse finns det förmodligen väldigt olika sätt att betrakta låten What A Wonderful World. Väljer man att svälja helheten om att hela världen är underbar och vacker? Eller väljer man att blunda mot omvärlden för att låtsas om att världen är så framtonat underbar? Eller väljer man, som låtens kompositörer, att vara hoppfulla om att det faktiskt någonstans finns, eller i framtiden kommer att finnas en underbar värld?

The Weight — The Band

Detta låtval är till minne av musikern och skådespelaren Levon Helm som i torsdags förlorade sin kamp mot cancer. Helm var bland annat trumslagare och sångare i legendariska bandet The Band, som bland annat var kompband till Bob Dylan. The Weight, en av The Bands mest kända och populära låtar var även Levon Helms kanske mest framstående nummer som sångare i bandet.

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.