#II 47 — Redaktionens favoritband

Arcade Fire, Popaganda 2011. Foto: Klas Eskilson/520

Nästan alla har en favorit sedan länge. Det kan vara guilty pleasure-favoriter eller favoriter som man ärligt och öppet tokgillar på alla sätt. I veckans lista har vi i redaktionen valt ut våra favoriter. Öppna veckans lista med Spotify →

Ett Fall av Kärlek – Eldkvarn

Om Eldkvarn är Sveriges bästa band kan man tvista. Vad som är säkert är att få lyckats upprätthålla en lika hög längsta nivå lika länge som de har gjort. I mer är fyrtio år har de frälst den svenska rocken med enkla och fantastiska låtar om något så klyschigt som livet – alltid med samma otvivelaktiga driv och aktningsvärda känsla. Eldkvarn är bandet som bevisar att det aldrig är dags att lägga av.

Music Non Stop – Kraftwerk

Inget band har haft lika stor betydelse för den musik jag älskar som Kraftwerk. Liksom alla stora genier skapa de en egen värld som helt kom att omdefiniera området de verkade inom. Genom att gå emot det vedertagna lyckades de ta över musiken. Depeche Mode, Fad Gadget, D.A.F., Einsturzende Neubauten, alla har den tyska effektiviteten att tacka för sin musik.

Naomi — Neutral Milk Hotel

Tidigare i år fick jag chansen att berätta för Trevor Powers om hur jag hade kallat hans debut The Year of Hibernation för det bästa indiealbumet sedan In the Aeroplane Over the Sea. Hans reaktion på detta gick att tolka på två sätt. Å ena sidan den oerhörda glädjen över en så fin komplimang, å andra sidan psykopatmisstanken som ofrånkomligt riktades mot mig. Man jämför helt enkelt inte folk med Neutral Milk Hotel bara sådär. Vad bandet uträttade på 90-talet är så mytomspunnet att endast en samling dåligt filmade klipp på YouTube finns som bevis för att det överhuvudtaget har hänt. Åttaminuterseposet ”Oh Comely”, skruvade snedtändningen ”Song Against Sex”, gåshudsframkallande ”In the Aeroplane Over the Sea”, listan kan göras lång. Då har vi inte ens berört de fullkomligt bisarra, men ack så briljanta, instrumentella stycken som Neutral Milk Hotel odlade fram i laboratoriet i Georgia. Den utvalda låten för veckans lista heter ”Naomi” och har frekvent dykt upp under Jeff Mangums utsålda solospelningar denna vinter.

Stop Making Speeches — Khoma

Mitt engagemang för musik och specifika artster de senaste åren har, i vissas ögon varit fullständigt obegripligt. Jag har bland annat vid ett flertal tillfällen åkt på dagstripper utomlands för att se mina favoritband. Övernattandes på såväl Warsawas flygplats som utanför Oslos centralstation. Dock har inget av banden förknippade till ovanstående händelser haft lika stort inflytande på min person som svenska Khoma och albumet The Second Wave.

Let Down — Radiohead

I december när vi på redaktionen skulle sammanställa år 2011 i varsin årskrönika bestod min till största del av en slags kärleksförklaring till det brittiska bandet Radiohead. Inget har ändrats sedan dess. Jag är fortfarande besatt. Jag vill inget hellre än att se dem framträda på valfri europeisk scen inom kort. Jag kommer dö lycklig om jag någon gång i verkligheten får höra Thom Yorke sjunga texten ”One day I’m going to grow wings. A chemical reaction. Hysterical and useless.”

Keep the Car Running — Arcade Fire

För vissa är Arcade Fire inget annat än fjolårets motsvarighet till Bonny Bear. För andra, inklusive mig själv, är Arcade Fire ett band som revolutionerat modern rockmusik. De har visat att man kan slänga in kyrkorglar, fioler och David Bowie utan att det någonsin behöver gå till överdrift.

Embrace Me Beauty – The Plan

Jag är ett väldigt stort fan av Broder Daniels skickligaste musiker, Theodor Jensen. I princip allting han gjort är i min mening briljant, på ett eller annat sätt. Hans soloprojekt The Plan nådde aldrig några gigantiska framgångar men musiken är en känslomässig gigant i sig själv. Popmelodier och en skärrad röst i kombination är svårslaget. Efter att hans vän Håkan Hellström hade spelat på Hovet 2010 träffade jag honom. Han var lika mänsklig och varm som hans musik är. Embrace Me Beauty är en pärla vars vemod smäller högt på känsloskalan. Ledsen vårmusik för den sökandes öron.

Boy Lilikoi – Jónsi

Sigur Ros är ett band jag aldrig har gett mig hän åt i några överdrivna mängder. När jag dock kom över Jónsis solodebut blev jag fast. Än i dag är jag ledsen över att en lunginflammation såg till att jag missade honom på Way Out West 2010. Boy Lilikoi och jag reste i Europa förra sommaren. I en Toyota Prius besökte vi ett antal länder på kontinenten. Det är ett av mina starkaste musikminnen från den resan. Nu när jag i dag har börjat förstå Sigur Ros storhet och funderar på att resa till England för att få uppleva dem live är det inte utan att hoppas att de sedan tar en paus, för att Jónsi ska få skapa musik på egen hand ytterligare en gång.

Can’t Stop — Red Hot Chili Peppers

Jag kommer nästan ihåg första gången jag hörde Red Hot Chili Peppers. Jag blev närmast förälskad direkt, och önskade mig en skiva med bandet i födelsedagspresent. Mina föräldrar struntade fullständigt i den önskningen, och kärleken föll i glömska. Men när bandet släppte sin ”Greatest Hits”-skiva flammade den upp igen, och ännu en gång önskade jag mig skivan. I elvaårspresent fick jag också en skiva med bandet, men det blev ”What Hits?!”. Först blev jag nästan arg (på ett sånt där sätt man blir när man är liten och får ”fel” present). Men efter ett tag så började jag gilla låtarna på albumet. Covern av Hendrix ”Fire” var en av höjdpunkterna, och så här i efterhand är jag glad över att mina föräldrar, om än omedvetet, introducerade mig för det mer funkiga sound som bandet hade i början. Kiedis sjöng inte, utan han rappade, och kläckte ur sig textrader som ”Police helicopter landing in my eye”.

Kool Thing — Sonic Youth

Sonic Youth blev ett band jag lyssnade på i en övergångsperiod i mitt liv. Det var när jag slutade lyssna på enbart System of a Down, lade ifrån mig palestinasjalen och klippte av mig håret. Min tonårsrevolt tog sin form i att jag hängde runt med likasinnade svartklädda kids på stan och lyssnade på arg hårdrock. Istället skaffade jag mig ett par Sony MDR-V150 och köpte ett par Sonic Youth-skivor. Efter en bekants rekommendation började jag med ”Goo” från 1990, och ”Dirty Boots” tillsammans med ”Kool thing” blev de som fastnade snabbast.

  • Jesper

    Bra lista kompizar!