The Hives på Kafé 44

The Hives, Kafé 44. Foto: Theodor Wilson/520

Det pratas om Lex Hives, Fagerstas största export klär sig fortfarande i svart och vitt samt har nu även med en person i ninja-outfit på scen, Kafé 44 saknar ventilation och ungefär ett hundratal lyckosamma släpps in. Hur tror ni att det slutar? Det blev kanske årets spelning. Inte låter det bäst och inte får bandet utrymme att flänga fram och tillbaka som de vanligtvis brukar, men faktumet att bara personer under tjugo släpps in och att vad som är scen och vad som är publik i princip är omöjligt att särskilja från varandra undrar jag om detta inte är det största som skett på 44:ans anrika scen.

Howlin’ Pelle Almquist annonserar direkt att The Hives är tillbaka i staden. Samtidigt ligger det lager på lager av människor i högar som trycks mot scengolvet och ser ut att inte kunna må bättre. De längst fram verkar ha glömt bort vad som kan vara hälsovådligt i konsertsammanshang. Under öppnande ”Come On!”, som efter gårdagen ligger som en lågoddsare som öppningsspår på nya skivan, är responsen ohygglig. Jag vill inte föreställa mig hur den hundra meter långa kön utanför måste känt när tonerna ekade ut genom väggarna.

Nicholaus Arson och manskap verkar ha övergivit de mest experimentella inslagen med de nya låtarna. Tillbaka är istället det konstant hamrande takterna, de kvicktänkta riffen och det fantastiska underhållningsvärdet. Det ligger dock en progressiv vibb över det vilket genomsyrar bland annat ”Take Back the Toys”. Folk surfar på publikhavets oändliga våg ackompanjerad av ”No Pun Intended”. Det går fort, glädjen vet inga gränser och ”Main Offender” framförs som om det vore etthundratusen till framför scen.

Till slut lämnar både publik och band lokalen. Båda lika mörbultade, båda lika adrenalinstinna. Det som The Hives gör i kväll är ett magiskt sätt att ge tillbaka något till några av sina största beundrare. Jag undrar hur många tusen som skulle göra mindre trevliga saker för att få byta plats med killen som gång på gång är uppe på scen. Själv tas jag bara upp i kaoset, skriker och försöker förstå vilket mirakel som sker en halvmenter framför mig.

Setlist:

Come On
Try It Agian
Take Back The Toys
Walk Idiot Walk
Main Offender
No Pun Intended
Wait A Minute
Hate To Say I Told You So
Go Right Ahead
Tick Tick Boom

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Theodor Wilson

No Pun Intended och Wait A Minute från den andra av de två spelningarna:

Fotnot: Bilderna är från den andra av de två spelningarna, texten handlar om den första. Order om fotoförbud från bandets turnémanager (samt personlig lust att röja) satte tyvärr stopp för oss att ta fler bilder än dessa publicerade. I en perfekt värld kanske bandets hovfotograf släpper bilderna från kvällen inom en snar framtid.