The Ark på Gröna Lund – Det slutgiltiga avskedet

The Ark, Gröna Lund 2011. Foto: Theodor Wilson/520

Flickan bredvid mig gråter konstant från första till sista ton. Det finns ingenting i hennes ansiktsuttryck som ljuger. Hon och femtontusen andra är fullt medvetna om vad som sker när bandet går av scenen.

När Ola Salo vänder sig direkt till The Arks motsvarighet till Broder Daniels pandor, ”Angelheads”, som står allra längst fram blir det för mycket att ta in för tonårsflickan bredvid som redan skakar av gråt. I ett försök att gömma sitt ansikte i sina händer faller hon nästan ihop, men lyckas med hjälp av en vän hålla sig på benen. Direkt efter detta följer Calleth you, Commeth I som avslutar en mångsidig karriär på tjugo år. När bandet för sista gången lämnat scenen är det inte bara flickan bredvid mig som har svårt att hålla sig stående. Runt omkring mig faller flickor och pojkar av varierande åldrar ihop i små, svarta, skakande, kvidande högar. Det sammanfattar den allmänna känslan, det är tomt, det är slut och det vackra som nyss varit levande i allra högsta grad är plötsligt försvunnet.

Den första tåren på scen faller redan efter tjugo minuter. Salos eyeliner rinner klassiskt och glamoröst längs med frontmannens kind när han tillsammans med keybordisten Jens Andersson framför en avskalad, känslosam version av ”Tell me this night is over”. Tillsammans får tredjedelen av bandet ett gensvar bestående av allsång som måste ge den mest pretentiösa av skribenter rysningar. Hela Gröna Lund håller andan när den nyss kraftiga rösten som fick ett publikhav i gungning plötsligt får tusentals att inse att det tar slut. Det kommer ingen ny musik och inga nya chanser att gråta till Disease.

Som soldater för allt vad drömmar och kärlek består av och står för gör bandet varje sekund mer storslagen och vackrare än tidigare. Det är inte helt enkelt att fullständigt förstå hur bandet konstant orkar och klarar av att skala av sig lager efter lager av känsloyttringar. Talet Salo håller om att det ska vara en avslutningsfest istället för begravningsceremoni känns inte helt verklighetsförankrat när bandet går på knäna under Let Your Body Decide. Det är för mycket nostalgi, för mycket styrka som snart inte längre existerar för att det ska vara något att fira.

Ola Salo håller predikan för sina lärjungar under minst tjugo minuter av det två timmar och tio minuter långa farvälet. Han talar om att föra ett arv vidare, om att aldrig vara rädd, om att ingenting dör. De flesta omkring mig önskar nog att de kunde tro på detta för stunden, majoriteten är redan förstörda och kan inte ta in någonting alls.

Att ta farväl med stoltheten i behåll är någonting få band klarar av. Ett avsked som spänner över åtta månader skulle kunna bli sorgligt utdraget och patetiskt. I kväll finns inte en tanke på detta. I kväll bevisas det att allting The Ark någonsin stått för får en sista möjlighet att komma till sin fulla rätt inför ett Gröna Lund med lapp på luckan. Det är svårt att sammanfatta den totala upplevelsen i ord. Sylvesters hulkningar bakom trummsetet innan Calleth you, Commenth I är allt. Allting annat är inte bara överflödigt utan även onödigt. De tårar som han fäller är av tjugo år. Tjugo år bestående av en för de flesta på plats en oförståelig mängd upplevelser.

När allting tagit slut och Salo för sista gången någonsin kvidit ur sig ”And I’ve been waiting for this so long… A-waiting to sing this song, for you… Calleth you, cometh I ”, en textrad ingen verkar vilja sjunga i kväll, blir allsången till panikartade skrik. De mest trognas ansiktsuttryck berättar en historia som gör det mer än berättigat.

Tack för allt. Det vackraste av band fick igår det vackraste av avslut.

Setlist:
Absolutely no decorum
Clamour for glamour
Breaking up with God
Father of a son
Superstar
Tell me this night is over
Disease
Prayer for the weekend
Let your body decide
Laurel wreath
It takes a fool to remain sane
The apocalypse is over
One of us is gonna die young
———————————
Trust is shareware
The worrying kind
Echo chamber
Stay with me
Calleth you, cometh I

Öppna hela setlistan med Spotify →

 

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Theodor Wilson

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.

  • http://djungelsoda.wordpress.com Angelica G

    Hej! Jag undrar hur man kan komma i kontakt med fotografen Theodor Wilson…? Blev totalförälskad i bilderna från spelningen här, och skulle tycka att det var underbart om man kunde få köpa en kopia eller två av dem.

    • http://femtjugo.se Theodor Wilson

      Hej!
      Kul att du gillar mina bilder!
      Du kan nå mig på mailadressen: theodor@femtjugo.se

  • http://thearkworld.com Fredrik

    Fint skrivet Rasmus, länkat till din artikel. Det var en tung kväll.

    /Fredrik, web editor, thearkworld

  • Hallor

    den enda recensionen jag läst hittills som faktiskt fått mig att fälla tårar… usch. men bra skrivet. tack.

  • Anja

    Otroligt bra skrivet! Det var en enormt känslosam kväll och du lyckades beskriva det i ord. Tack!

  • Lotta

    Underbart skrivet och bilderna drog mig tillbaka till vad jag anser var en av de jobbigaste konserterna jag någonsin har varit med om…
    Det känns fortfarande tomt och det lär nog dröja innan man fattar att det var deras sista spelning.

    Är också intresserad av bilderna, drar iväg ett mail inom kort tid.

  • Moa

    Samma som Hallor..

  • http://ienstadvidstorsjon.blogg.se Elise

    Åh, hjälp. Så mitt i prick.

  • Catharina

    Den enda recensionen som lyckats fånga lite av vad som hände, kunnat beskriva allt det vackra och all sorg som fanns där och finns nu. Tack.

  • Malin

    Fantastiskt välformulerat! TACK för att du sätter ord på det som jag inte kan.

  • Malin A

    TACK för att du sätter ord på det som jag inte kan.

  • Cicki

    Fantastiskt skrivet. Så upplevde jag också kvällen. Publikens sång till sista låten var mäktig. När Ola sa sjung för oss…bröts min röst. Jag tror att bandet kände publikens kärlek. Det var ett värdigt avsked från oss till dem.

  • Anna

    otroligt fin recension. grät länge efter jag läste denna och beskriver precis hur man verkligen känner sig. det kändes skönt att äntligen få ord på det man känt ska hända sen i våras.
    tack, tack, tack

    • http://femtjugo.se Rasmus Jerndal

      Väldigt roligt att detta blev uppskattat på ett sätt jag inte fått uppleva tidigare. Tack för lovorden angående både bilder och text. Det sporrar oss till att jobba hårt. Har samma upplevelse som er andra. En mörk men ack vacker kväll.

      Rasmus Jerndal

  • http://www.hejkarin.wordpress.com Karin

    När jag läste denna text upplevde jag fredagskvällen igen. Jag fick en klump i magen och tårar i ögonen. Så himla fint skrivet!
    Och bilderna är helt fantastiska! Wow!

  • Madde

    En otroligt fin recension. Den enda jag har läst hittills som har känts mitt i prick, väldigt bra skrivet! Hoppas att bandet har läst den.

  • Tom

    Fin recension och underbara bilder !
    Såg att det är samma fotograf som på Håkan-konserten. Mycket begåvad fotograf vad jag kan bedömma.

  • Pingback: Året i bilder 2011 - 520

  • Pingback: Årskrönika IV: Theodor Wilson - 520

  • http://stjarnfallet.devote.se malin

    Ett år senare är detta fortfarande bland det bästa jag någonsin läst.