Stockholm Music & Arts
Foto: Victor Lundmark/520

Stockholm Music & Arts – Dag 2

Så fort jag anlänt från Pride-paraden som livade upp Stockholm under gårdagen intog en av Sveriges mest älskade musikimporter scenen. Ane Brun dansar graciöst uppe på scen i solskenet, mellan trumslag och pianotoner, och framför de låtar medelålderssvensken som befann sig på Skeppsholmen älskar. Mot slutet av konserten kunde vi inte göra annat än dansa med henne då ”Do You Remember” var låten som ristade in sig i våra huvuden denna ljuva sommarkväll. Hon utstrålade glädje som vi fick ta del av, och det var nog ingen som tänkte på att semestern är över och att jobbet och vardagen nu återigen väntar.

Countrystjärnan Emmylou Harris blev plötsligt rejält aktuell på svensk mark efter att First Aid Kit döpt en av årets mest älskade låtar efter henne. Den mycket värdiga kvinnan är spännande att lyssna på. Hon är en så tydlig och äkta representant för en musikkultur som går igen i allt från tidiga Okkervil River till The Felice Brothers och ovan nämnda First Aid Kit. Spelningen på Stockholm Music & Arts är kanske festivalens lugnaste och blir som allra vackrast när Harris står ensam kvar på scenen samtidigt som solen sakta börjar sjunka.

Tinariwen var en spännande upplevelse. Inte direkt sådant vi på 520 vanligtvis täcker, men det kändes ganska härligt att få uppleva detta Grammy-prisade band som har tillfört mycket till genren ”African Blues” och ”Desert Guitar”. Aldrig har vi sett en svensk publik bli så hypnotiserade av musiker – de dansar, klappar takten, och viftar med armarna i luften. Det enda som saknades var rökelser och några sköna kuddar att sitta på. Det var afrikanska bluesens/folkmusikens Is Tropical som gästade Stockholm igår, dvs. de maskerade männen med tunga basgångar. Halvvägs genom spelningen bjöd de upp en annan otroligt älskad artist på scen, José González, som smälte in med sitt lika hypnotiserande gitarrspel. Detta måste utan tvekan ses som festivalens uppstickare. De bröt normen av all trallvänlig pop som annars är ett säkert kort för just dessa festivalbesökare.

Kvällens huvudnummer, Laleh, är förmodligen en av de bokningar som allra bäst personifierar ”Music & Arts”-konceptet. Scenen är utsmyckad med gigantiska vimplar och blommiga mönster samtidigt som hela showen inleds med en ensam ballerina som dansande följs av ett strålkastarljus. Laleh har haft en lång karriär, men det är först nu hon vuxit ut till någon sorts storstjärna. Låtmaterialet är inte alltid lika intressant som sångerskans personlighet, men många låtar trivs bättre i sin live-kostym än som albumspår. Sju år gamla ”Invisible” genomgår den mest lyckade förvandlingen då verserna får en lätt underton av reggae medan refrängens pampiga inramning ekar över hela Saltsjön. Under konsertens andra halva fylls himlen med kinesiska lyktor. Annars vore väl Laleh inte Laleh?

Text: Victor Lundmark och Filip Claesson

  • Vera Maria Olsson

    Ursäkta, men inte ett ord om det musikaliska geniet Ed Harcourt?! Så besviken. Var nära att köpa biljett till festivalen ENBART på grund av honom. Skäms!

    • Victor Lundmark

      Vi var inte på plats när Ed Harcourt spelade tyvärr :-P