Museum of Bellas Artes på Kägelbanan

Museum of Bellas Artes, Kägelbanan 2011, Foto: Victor Lundmark/520

Känslan av att befinna sig i en trång konsertlokal och uppleva att man är den ende där inne som inte känner bandet. På Kägelbanan under skärtorsdagens sena kväll kommer jag för första gången i kontakt med just den känslan. Redan från första ton möts Museum of Bellas Artes av ett engagerat kompisjubel, och som en röd tråd genom spelningen går de igenkännande blickar som utbyts mellan bandet och publiken.

Det är en spelning som har två sidor. Dels det unga och blyga, smått jantelagsmässiga, som gör att man inte skulle bli förvånad om kvartetten på scenen skulle påpeka att ”detta är vår femte sista låt”. Men de visar också en imponerande experimentell lusta i form av dansanta indierytmer som för tankarna till ett mer disco-kompatibelt JJ.

De Knarrholmen-aktuella Stockholmarna träffar inte alltid rätt i tonerna, men vid de tillfällen då allt sitter får vi se prov på en fantastisk potential. Under ”Who Do You Love” gungar hela lokalen i takt oavsett hur nära bandet de står privat. Det är helt enkelt oemotståndligt oavsett vilket.

Med lite mer självförtroende kan Museum of Bellas Artes göra sig alldeles utmärkt på den ovan nämnda Västkust-ön i slutet av maj. Utöver JJ går det även att dra inte alltför långsökta, baleariska, kopplingar till Katakomb. Vad vi fick se på Kägelbanan är förhoppningsvis något att bygga vidare på och jag tvivlar inte en sekund på att detta kan bli ett riktigt fint bygge tillslut.