Dans Dakar
Foto: Klas Eskilson/520

Familjen på Dans Dakar

Familjens spelning på Dans Dakar inleds på samma sätt som de flesta Familjen-spelningarna gör. Andreas Tilliander går upp på scenen och drar igång ”It Began In Hässleholm”, en låt som fungerar utmärkt som uppvärmning. Med en ny trummis, som deltar på varenda låt, skapas också en ny känsla av att det man ser faktiskt är ett hantverk, och inte bara DJande. Så långt allt gott.

Men sen kommer Johan T Karlsson själv upp på scenen, och den nya känslan försvann direkt. Stubbig, sliten och utan någon som helst sorts förmåga att sjunga är tre sätt att beskriva honom på denna kväll. Om det är d-vitaminbrist från långa perioder i studion eller för hårt förfestande som försätter honom i detta skick är svårt att avgöra.

Hans dansmoves skulle vart roliga att se om han hade presterat bra mellan dem, men när han knappt kollar på publiken och pratar snarare än sjunger framstår det mest som ett sätt att göra sig själv till åtlöje. Planerat sladdtrassel urartar, och han spenderar närmare en minut med att komma loss och lyckas på kuppen slå sönder mikrofonstativet.

Situationen räddas någorlunda av att de spelar nytt material. Varannan låt är från den kommande plattan, och det låter onekligen lovande. Det är utan tvekan Familjen-låtar och soundet har inte förändrats märkvärt. ”Slutet gott” satt kvar i huvudet ett bra tag.