Edward Sharpe & The Magnetic Zeros på Linné

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros, Linné, Way Out West 2011. Foto Klas Eskilson/520

Denna folkinspirerade akt inviger ett slutsålt Way Out West samt ett festivalområde som skall svälja drygt 30 000 besökare. Riktigt så många står dock inte på plats såhär på morgonkvisten – vilket klockan 13.00 onekligen måste räknas som i sammanhanget. Uppslutningen är i alla fall god när Edward Sharp staplar ut på scenen ett par ögonblick efter sitt storband. Iklädd särk och korpsvart skägg liknar han en nutida Charles Manson; han spottar och harklar sig och det är uppenbart att rösten ifråga sett bättre dagar. Inledningsvis tycks det faktiskt som att Sharp skall lyckas undertrycka detta faktum och de inledande låtarna lyfter en trevande publik med sin Wall of Sound-doftande ljudbild. Tyvärr går denna känsla sedan förlorad när Charles Manson tar över och häxmästare Sharp med däst röst mässar om kärlek och andra plattityder. Han försvinner ut på gräset bredvid scenen en lång stund och det hela förvandlas mer eller mindre till en döende jamsession. När sedan den stora hiten ”Home” drar igång efter någon timme är det försent, trots excellenta Jade Castrinos, och den entydiga publikresponsen uteblir. Trots allt ändå ett habilt tidsfördriv en solig fredagseftermiddag.

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.