Editors på Dockville

Editors, Dockville 2011. Foto: Theodor Wilson/520

Ni riktigt trogna läsare kanske ni minns att vi i en av våra klassiska listor för några månader sedan skapade en fiktiv festival där vi listade tio band och artister som skulle få spela på tre olika scener. En av våra headliners var då Editors och i kväll headlinade de brittiska indiepojkarna en festival med en line-up som kryper ruggigt nära vad vi skulle kunna kalla drömfestival.

Det börjar väldigt anspråkslöst och snällt. Bandet självt verkar mest inställda emotionell musik för tyska hipsters och publiken är mest intresserad av att följa med i samma tempo. För att vara ett relativt stort dragplåster som bara gör tio spelningar i Europa denna sommar verkar ingen på plats verkligen uppskatta det de får uppleva under en timme och tjugofem minuter. Det är relativt glest med folk (publiken uppskattas till max 12 000) på en festival med 20 000 besökare. De flesta är mest intresserade av att betrakta det storslagna istället för att bli helt och hållet uppfyllda av det fenomen som Editors kan vara.

Spelningen når sin klimax under Munich och Smokers Outside the Hospital Doors som flyter in i varandra. Innan detta har det varit stundtals riktigt bra under femtio minuter, men sedan sker något. Det blir lite väl långdraget. Fem extranummer utan några speciella hits kan vara svårsmält för en festivalpublik. Trots att scen- och ljusshowen är av världsklass.

Editors som helhet är inte på något sätt en besvikelse. Det är en bra spelning av ett fantastiskt band. Tyvärr kretsar lite för mycket kring frontmannen Tom Smith som tar på sig ansvaret att vara sångare, gitarrist, underhållare, huvudperson och pianist. Parallellerna med en viss James Allen i Glasvegas är svåra att undgå. Men varför klaga när An End Has a Start ljuder i etthundratio decibel hela vägen bak till mixerbordet. Låt oss hoppas på ett besök i Sverige inom en inte allt för lång framtid.

Text: Rasmus Jerndal

Foto: Theodor Wilson