#II 25 — Låtar från album med snygga omslag

#II 25 - Låtar från album med snygga omslag. Illustration: Ylva Karlberg/520

Medan vissa argumenterar för att det enda som spelar roll är musiken. Det visuella kring bandet och låtarna spelar ingen roll, utan det är bara en bonus menar de. Jag (Klas) har en annan åsikt: det viktigaste är såklart musiken, men hur den presenteras visuellt spelar in på min bild av bandet. Jag äter med ögonen, likt jag lyssnar med dem. I denna lista har vi valt att fokusera lite på detta, och temat är således Låtar från album med snygga omslag. Öppna veckans lista med Spotify →

Brother and Sister — The Gun Club

Bandet som kanske mer än Guns N’ Roses är synonymt med Los Angeles whiskeydoftande rockscen. Som bäst under åttiotalets första hälft, innan Jeffrey Lee Pierce dekadens helt slitit sönder hans stämband och köttat hans lever. Omslaget illustrerar den ödesmättade västkustcoolhet som The Gun Club bar upp bättre än någon annan. Djupet i det mörkblåa fotografiet, där två stormdrabbade palmer trånar i en stilren apokalyps är otrolig.

Cermony [Original 7” Single Version] — New Order

Den av Factory Records ofta anlitade omslagsillustratören Peter Saville blev grafikern som fick bildsätta åttiotalets askgråa postpunk. En klassiker är denna stilrena kreation, mer eller mindre stulen från ett tidningsomslag anno 1932, skapat av futuristen Fortunato Despero. Valet är laddat med symbolik. Futurismens ledord var rörelsen framåt liksom föraktet för det förflutna – något högst relevant för New order som skulle försöka driva ett band med en förlorad frontman. Cermony var Joy Divisions första försök att bli New Order.

A Hand to Take Hold of the Scene – Okkervil River

Det går inte att undvika att bli barnsligt fascinerad över att Okkervil River har en frontman som heter Will Sheff och en omslagsdesigner som heter Will Schaff (eller han heter William, men det är av marginell betydelse). Herr Schaff är hursomhelst sedan många år tillbaka mannen som tecknar de vridna, groteska skapelserna som pryder Austin-bandet Okkervil Rivers album och singlar. Ett av hans största mästerverk är förmodligen den osannolikt dystra måltid som blivit ansikte utåt åt tidlösa Black Sheep Boy-albumet. Till veckans lista har jag dock valt den krampaktigt drunknande handen som återfinns på framsidan av The Stage Names från 2007.

Lucidity – Tame Impala

Tame Impalas debutalbum Innerspeaker har ett omslag som är lika psykedeliskt som bandets musik. En evighetslång grönskande skog, som samtidigt håller på att bli höstgul, samsas om utrymmet med en cyanfärgad, vibrerande och hotfull horisont. Landskapet som avtecknas på bilden är omöjligt att placera geografiskt och utstrålar en flummig mystik som går hand i hand med bandets övriga visuella uttrycksformer (tänker då främst på den smakfullt smaklösa videon till ”Solitude is Bliss”).

A Dream Within a Dream – The Glitch Mob

Med sin mystik och instrumentella briljans slog gruppens albumdebut ned förra året. En blandning av elektroniska melodier som luktar The Knife och en tyngd som kan spåras hela vägen tillbaks till 80-talet.  Omslaget föreställer ett stäpliknande landskap nattetid med svårtydda, svävande symboler, en ensam pojke och vad som ser ut att vara diverse kosmiska fenomen. I kombination med musiken drar fantasierna och teorierna om vad som det kan symbolisera snabbt i väg på fantastiska resor.

Obstacle 1 – Interpol

Amerikaniserad simpel postpunk med svårmodig sång och likaså texter har varit Interpols signum i närmare tretton år. Något repetativt kan det verka, och nog var det bättre förr. Omslaget till Turn On The Bright Lights som kanske är något av det absolut bästa som bandet har bidragit med. Mörkret som bryts av de sex röda lamporna och den likfärgade duken korresponderar till musiken och förhöjer albumet till en helhetsupplevels. Att jag inte köpte vinylen när jag såg den för ungefär ett år sedan är ett beslut som jag i vissa stunder grämt mig över. När jag gick tillbaks en vecka senare var den nämligen såld. Höstkvällar som dessa skulle det passa bra om den fick ljuda i mitt rum.

On’n’On – Justice

Jag vet inte riktigt vad man kan säga om vare sig låten eller omslaget. Det är bara något stort med de båda. Med och sjunger i låten är Morgan Phalen, en kille som, om mitt snabba research-arbete inte har hittat en annan kille, är en amerikansk musiker som bland annat är med i New York-bandet Diamon Nights. Nog om honom, låt oss fokusera på albumet istället. Booklet:en till Audio, Video, Disco. består av av en miniaffisch och en hälsning från bandets manager Pedro Winter. Kollar man också riktigt noggrant på albumframsidan ser man bandet stå vid det nedre högra hörnet av korset.

One Pure Thought – Hot Chip

Jag vet inte riktigt vad det är med Made in the Dark som tilltalar mig så mycket. Förutom att omslaget är riktigt snyggt så är det också ganska mysigt så till vida att man kan sitta och kolla på mönstret i en halv evighet. Man kan kolla efter saker som upprepas, inbilla sig att man ser länders konturer, hela kontinenter, ansikten, blommor, och jag vet inte vad mer man kan se. Sen är en riktigt bra bonus med plattan att den är riktigt bra!

Cymbal Rush – Thom Yorke

Detta avslutningsspår på Radiohead-sångarens soloalbum är förmodligen albumets starkaste och tar lyssnaren på en fantastisk ljudmässig resa. Man förs genom söta och bubbliga electrobeats över Thom Yorkes piano- och sångballad som steg för steg trappas upp och avslutas med en funkig basslinga och Yorkes pattenterade halvepileptiska stämsång.The Erasers omslag har väldigt genomtänkta och abstrakta mönster och engagerar fler känslor än vad många bands musik gör.

Black Sabbath – Black Sabbath

Att beskriva denna låts inverkan på musikhistorien har gjorts tusen och åter tusentals gånger. Från det apokalyktiska och obehagliga albumomslaget till bakgrundsljudet i låtens början och sångaren Ozzy Osbournes ondskefulla sång. För att inte tala om gitarristenTony Iommis genomgående introriff som av sig själv gav liv åt genren hårdrock. I fredags återförenades den ursprungliga konstilationen för att medela att bandets första skiva på 35 år med originalsångaren Ozzy Osbourne ska släppas nästa år samt att en världsturné ska följas av det.

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.