Rasande tempo med Summer Camp

Såväl svenska PSL som brittiska Drowned in Sound har hyllat Summer Camp besinningslöst de senaste månaderna. 520 lyssnade på duons debutalbum för att ta reda på om hypen är befogad.

Welcome to Condale Play.com Spotify

Summer Camp, Betyg: 4, Bästa spår: Down (nr 7)

Det känns nästan som att Summer Camp spelar alla genrer på en och samma gång, i en och samma låt. Ibland går det käpprätt åt… ja ni vet. Skräckexemplet är den hiskeliga ”Done Forever”. Allt som oftast känns det dock som att bli överspolad av en gigantisk popvåg. Gnistrande melodier och slagkraftiga refränger slår till med en sådan kraft att man omöjligt kan värja sig för duons oemotståndliga begåvning.

Debutalbumet Welcome to Condale är, trots hela 12 spår, så intensivt att det närmast upplevs vara över på en kvart eller så (vilket naturligtvis inte är fallet). Sångerskan Elizabeth Sankey har en imponerande röst som skär igenom vilka ljudväggar som helst. I de fall där Sankey växelsjunger med sin kollega Jeremy Warmsleys betydligt mer milda stämma når de en tredje röst som på ett underbart vis tar musiken till en ny nivå. Albumets stundtals plåtburkiga sound tycks inspirerat av 70- och 80-talet och gör att Summer Camp svagt påminner om a-has klassiska ”Take On Me”.

Problemet (för det finns faktiskt ett sådant) med Welcome to Condale är att albumet hela tiden är precis på gränsen till det där jobbiga läget där varenda låt är så uppumpat energisk att den skulle fungera som singel. Detta, tillsammans med skivans ofrånkomliga dansfaktor, gör att Summer Camp med sitt debutalbum lyckas framkalla både huvudvärk och träningsvärk i samma sväng. När lyckades ett popband med det senast?
Down by Summer Camp