Drömpop 2parallax11

”Under namnet Atlas Sound utstrålar han något som är så indie att det nästan får Panda Bear att framstå som buskis i jämförelse”, skriver Victor Lundmark angående sin oro över att Bradford Cox nya soloalbum skulle vara aningen för alternativt för sitt eget bästa. 12 låtar senare finns det inget att vara orolig för.

Parallax Bengans

Atlas Sound, Betyg: 4, Bästa spår: Mona Lisa och My Angel is Broken (nr 6 och nr 9)

Om man googlar Bradford Cox dyker det upp en bild på den, på grund av sjukdom, kroniskt underviktige Deerhunter-sångaren där han står och läser ett magasin som frontas av meningen ”Exactly what to do to lose weight”. För att fortsätt på samma spår av rå lyteskomik måste jag medge att jag kände en viss fruktan över att Cox nya soloalbum skulle vara aningen för smalt. Under namnet Atlas Sound utstrålar han något som är så indie att det nästan får Panda Bear att framstå som buskis i jämförelse. Oron visar sig dock vara ganska obefogad.

Titeln Parallax betyder i praktiken ”vinkelskillnaden för ett objekt betraktat från två olika håll” (enligt NE.se). Kanske kan man säga att denna skiva är resultatet av hur Bradford Cox byter synvinkel på det material han aldrig använt sig av med Deerhunter. Parallax har nämligen väldigt mycket gemensamt med ljudbilden på Atlanta-gruppens fjolårsalbum Halcyon Digest. Skillnaden är att de innovativa och lätt psykedeliska poplåtarna nu har blivit mer avskalade och sköra. ”Doldrums” tar sig effektivt in i ditt undermedvetna och spelar stillsamt piano på hjärncellerna tills du befinner dig i en mystisk drömvärld som man inte tar sig ur i första taget.

Imponerar starkast gör dock de låtar som uppenbart är Deerhunter-material. 50-talsklingande ”My Angel is Broken” är det vackraste jag hört sedan… ja… ”Mona Lisa” som ligger tre spår framför på albumet.