The War On Drugs på Lilla Hotellbaren

The War On Drugs, Lilla Hotellbaren 2011, Foto: Victor Lundmark/520

Lilla Hotellbaren är så fylld av människor att man ganska snabbt ger upp tanken på att veta var en person slutar och en annan tar vid. Alla vill uppleva The War On Drugs. I folkmassan syns både Serenades och, om ögonen inte spelar mig ett spratt, familjens Skarsgårds senaste stjärnskott Bill. Philadelphia-bandet kommer till Stockholm med ett nytt och starkt album i bagaget. Under spelningens inledning småpratar de lite med publiken om forne bandmedlemmen Kurt Vile. De tycks unna honom all framgång och det finns helt klart något sympatiskt skimmer över dessa fyra amerikaner.

På scen är det bara 1 av 4 som dricker alkohol. En ganska ovanlig syn i de här sammanhangen. Men frågan är om inte alkoholens effekt hade varit direkt dödlig i kombination med det rus som uppstår inom frontmannen Adam Granduciel när han med slutna ögon och gungande överkropp nästan låter sångerna rinna ut ur hans själ. Det är nästan hypnotiserande att bara iaktta hur uppslukad Granduciel är av sin egen musik.

Låtar som ”Arms Like Boulders” och ”Black Water Falls” gör sig så oförskämt bra live att de borde få spendera resten av aftonen i häktet. Brottet de begått? Att olovligt försätta folkmassa i trans. På frågan ”Hur mycket tid har vi kvar?” får The War on Drugs svaret ”Två timmar!” från någon som inte riktigt vill släppa taget om det fina och lätt mystiska som bandet byggt upp. Kvällens underhållning på Lilla Hotellbaren var värdig. Värdig hypnos.

Text: Victor Lundmark
Foto: Victor Lundmark och Theodor Wilson

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.