Is Tropical på Popaganda

Is Tropical, Popaganda 2011. Foto Klas Eskilson/520

Senast 520 fick chansen att uppleva de nya hungriga britterna var det i ett tyskt tält på kvällskvisten. Det var mörkt, det var dans och ett otroligt röj. När Is Tropical ställer sig på Popagandas lilla scenen är det utomhus med eftermiddagssolen i ögonen. Men omständigheter verkar inte vara någonting som trion har för avsikt att bry sig om det minsta. Iklädda diverse tygstycken, solglasögon och långa luggar försöker London-bandet dölja sina ansikten och ser snarare ut som demonstranter i de senaste veckornas upplopp än artister. Men bakom alla lager kläder döljer sig tre ytterst ödmjuka män.

Trots att det är andra gången jag upplever akten blir jag lika fascinerad av att ett band öppnar en spelning med en instrumental b-sida. Tan Man är ett monster vars basgången tuggar sönder ens förutfattade meningar om hur saker borde låta innan den tar sig an ens trumhinnor. Söders hipster-elit verkar dock alldeles för fina i kanten för att göra sig besvär att ge en värdig respons. Det är endast en mindre skara lyckliga själar i mitten som struntar fullständigt i att kanske spara lite energi för dans till andra band. Men omständigheter är tydligen ingenting som Is Tropical har några som helst avsikter att bry sig om. Man står på sig och håller stilen utan att idka framtvingat publikfrieri. Det behövs inte, och det är skönt att se i en värld av artister som tar genvägar för att nå ut till fler istället för till dedikerade.

När basisten under den avslutande Seasick Mutiny ställer sig på baskaggen för att sedan låta batteristen slå fram basgången på basen (!) blir det uppenbart att festivalens största stund på den lilla scenen just passerade. Tack för det. Det här var precis vad som behövdes bland den halv-grå pop som uppträtt tidigare under dagen.

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Klas Eskilson

 

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.