Slagsmålsklubben på Dockville

Slagsmålsklubben, Dockville 2011. Foto: Theodor Wilson/520

”We are Slagsmålsklubben!” vrålar Frej Larsson, eggar publiken i sin gula Maskinenjacka och låter en våg av bit-pop välla ut över Dockvilles största tältscen. Man har inte tagit med sig utstyrslar eller scendekorer som vi i Sverige förknippar med SMK. Det är väldigt tydligt att bandet har en annorlunda status i Tyskland än på hemmaplan. Publiken verkar vara mer fokuserade på att dansa till den musik som levereras än att uppleva det fenomen bandet har som rykte att vara live. Den enorma publikuppslutning förvandlar tältet till en testosterondoftande bastu där det dansas något brutalt.

Repertoaren består av en blandning från bandets tre skivor. Det är lite synd att man inte bjuder på allt för mycket från den (inom en snar framtid?) kommande uppföljaren till Boss for Leader. Men det är ett faktum som är försumbart i det stora hela. Dockville dansar efter instruktioner från Frej och femtio minuter passerar innan man knappt hunnit blinka. Festivalen har verkligen gjort en miss i programmet när de inte ger ett band av den här kalibern mer scentid. Hänt och Sponsored by Destiny framkallar mest jubel. Dancepiten i mitten längst fram under dessa är ingenting för ovana. Det är festivalröj på tyska, vilket i allmänhet är lite hårdare än det vi normalt är vana vid i Sverige.

Egentligen är det svårt att sätta fingret på exakt vad som gör kvällens spelning till vad den är. Men det behövs inte. Det ända man behöver veta är att om man bor i Stockholm och väljer att inte gå på deras spelning på Gröna Lund i september gör man sig själv en rejäl otjänst.

Text: Rasmus Jerndal

Foto: Theodor Wilson