Sorterade tankar

I bob hunds senaste alster möts man av samma gamla vanliga hund, men måhända med nya inspirationskällor? I recensionen diskuteras låttexternas likhet med en annan genre och vad introlåten skapar för känsla.

Det överexponerade gömstället Bengans Spotify

bob hund, Betyg: 5, Bästa spår: Popsång (mot min vilja) och Stumfilm (nr 3 och 4)

Bob hund inleder sitt åttonde studioalbum med ett pianoklink, som när det övergår till den ”riktiga” delen av låten, alltså den delen när introt tar slut, drar fram samma känsla ur kroppen som när duvor som flyger rör sig i takt till musiken, eller som när någon på stan går exakt i takten till din musik. En känsla av att allt är på sin plats, en känsla av att allt stämmer. Och vad bob hund lyckas med i detta album är att behålla denna känsla i flera av låtarna.

Trots att många av låtarna och dess texter känns lite som utmumlade och nedskissade tankar, vilket i och för sig är fint, så känns alla låtar färdiga – på riktigt. Du möts av ett kaos, men det är ett färdigt kaos. Ett kaos som känns genomarbetat, trots att det är just ett kaos. På ren svengelska kan man säga att albumet makes sense. Man möts också av bob hunds fulla potential i albumet då Stumfilm ungefär halvvägs efter några utskrikta rader vänder om till något kraftigt rytmiskt och hårt, som sedan somnar in igen och skapar en mer lagom övergång till nästa spår.

Med risk för att ge mig ut på hal is så har jag försökt tolka texterna lite. Flera av texterna kan tolkas som otroligt samhällskritiska. Vi möts av rader som verkar vara skeptisk mot världen och livet – något man annars inte möter i så väldigt många andra genrer än hiphop och till viss del punk. Jag finner ytterligare en likhet till hiphopen – det tidigare nämnda nedskissandet av mummel. Det känns som att det vi möts av är ett resonerande som satts till musik.

Hiphoplikheter eller inte så är det samma gamla vanliga bob hund vi ser, oavsett om musiken och soundet ändrats en aning. Känslan av att musiken är oberoende av all annan musik finns kvar där än, och således finns känslan av bob hund kvar.