Those Dancing Days på Debaser Medis

Those Dancing Days, Debaser Medis 2011, Foto: Victor Lundmark/520

Det har gått närmare tre år sedan Those Dancing Days gjorde sig ett namn med debutalbumet ”In Our Hero Space Suits” och den lekfulla ”södra-latin-pop” som kvittrat på Sveriges festivaler sommaren 2008. Nu återvänder bandet med nytt album, och i samma veva denna releasespelning på Debaser Medis.

Förväntningarna är otydliga – de två singlar som ligger ute (Fuckarias och Reaching Forward)skvallrar om en hårdare ljudbild med mer elektroniska inslag. Reaching Forward har faktiskt initialt ett obehagligt Bandit-sound som torde arkebuseras illa kvickt

Det gäng som går upp på scenen skapar dock inget utrymme för otydlighet; likt en majestätisk ubåt som legat på lur bryter Those Dancing Days vattenytan och sätter den disiga luften i gungning med explosiva, ambitiösa och popiga ljudvågor. De nya låtarna bär en imponerande arenarockskostym som är i klass med Springsteens – precis som även texterna bär spår av Springsteens direkta skildring och farväl till ungdomen. Drivet är rakt igenom kraftfullt och dansant med kärlek i varje stycke.

Those Dancing Days är i sanning ett band med mycket goda livekvaliteter, både tackvare den festliga stämningen på scen – där man leker med klyschor och ljus – samt en glädjande respekt för de äldre låtarna, som behandlas varsamt, men uppdaterat. Vidare är Linnea Jönssons röst något fantastiskt; så kraftfull och stilsäker. Som en folkungagatans Nina Simone tar hon allt i anspråk på ett, för svenska artister, mycket exotiskt sätt.

Text: Victor Schultz
Foto: Victor Lundmark

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.