Intervju med Katakomb

Katakomb kommer från Göteborg, skapar lysande musik och blev nyligen utsedda till landets bästa osignade band. Victor Lundmark och Victor Schultz mötte upp två av bandmedlemmarna, André Laos och Hugo Welther, för att prata inspiration, framtid och videohälsningar.

Katakomb, Foto: Victor Lundmark/520

Berätta historien bakom Katakomb.

André Laos: Det började rätt odramatiskt egentligen. Hugo och Erik hade ett kontor ihop, och så började de göra lite låtar… ni skulle ha fester där va?
Hugo Welther: Ja, vi hade någon svartklubbsidé med en tanke om att få in lite pengar, men det gick åt skogen… vi var väl inte så motiverade heller. Det blev ingenting av det där. Kontoret låg hursomhelst i Eriks farsas studiolokal så vi smög in i studion då och då bara för att testa lite. Allting uppkom egentligen av en slump, vi hade haft lite kontakt med André innan eftersom han hade hållit på med det här att arrangera klubbar och så. Sedan märkte vi att han dessutom hade koll på det mesta som berör musik. Men vi hade ju inga storslagna planer om man säger så…
A: Sedan hände ju det här i en sorts mellanperiod. Den första hypen kring Ram Di Dam (Hugos band) hade precis lagt sig, och Eriks band Djuret hade någon låt och släppte väl en EP men egentligen hade den uppståndelsen också lagt sig.

Så det var ett bra tillfälle att prova något nytt?

H: Jo, precis…
A: Men sen, och detta låter klyschigt, trodde vi aldrig att vi skulle bli såhär bra. Vi är väldigt nöjda med resultatet. Samtidigt har vi inte riktigt hittat hem ännu, vi är väldigt spridda rent musikaliskt. Så det gör ju att det fortfarande är jävligt spännande att göra nya låtar.

Så ni känner att ni söker aktivt efter er identitet?

A: Jag tror vi har hittat vår identitet mer eller mindre, men det är fortfarande sådär att alla ingredienser inte riktigt är på plats ännu.

Ni försöker med andra ord vara öppna för det mesta?

A: Ja precis, vi gjorde ju en grej till P3 Pop nyligen. En minimix som förmodligen ingen hört. Det är egentligen samma låt i 10 minuter, fast i flera olika tappningar. Det tycker jag sammanfattar oss, att ha en bra låt i grunden som vi sedan kan utforma på flera olika sätt.

Det blir något utav ett hopp från den ganska anspråkslösa idé som blev Katakomb, till att ni gick och vann Årets Osignade på Manifetsgalan senast. Hur kändes det?

A: Det var ju jävligt otippat faktiskt! En god vän till mig vann faktiskt förra året, och året innan det har jag för mig att det var ytterligare en av mina bekanta som vann. Så i min vänskapskrets finns det uppenbarligen en tradition kring det där. Jag hörde också att det var någon som beskrev Manifestgalan som att det kom en buss fylld med göteborgare som hoppade ut, knep alla priser, och åkte hem igen, hehe.

Ni skickade en videohälsning till galan, precis som Robyn…

H: Haha, lite storhetsvansinne där…
A: Jag skäms nästan för att säga det, men vi hade faktiskt inte tid till att vara där. Det var i ju för sig på riktigt en buss göteborgare som skulle upp dit, men men… de bad oss i alla fall att skicka den där videohälsningen och vi spelade in den mest på skoj. Nu efteråt har jag fått höra att det inte framgick så mycket alls; vad vi sa och så vidare.

Det stämmer, det var mest mörkt faktiskt. Lite The Knife-känsla sådär…

H: Haha, exakt. Vi dimmar ljuset en aning.
A: Haha, hursomhelst var det väldigt kul att vinna. Däremot vet jag inte vad vi kan få ut av det…

Ni blir ju i alla fall tydligt utpekade som ett bra osignat band. Letar ni aktivt efter ett skivbolag eller?

A: Alltså, vi är i kontakt med några skivbolag och så, men allt har ju gått så snabbt för oss. Vi har inte släppt någonting men har ändå rotation på P3, men det är ju demos det handlar om där.
H: Ja, det är ju bara första utkast av låtar egentligen. Så man känner ju ”Vi kan bättre än såhär!” liksom.
A: Jo, precis. Och det är väldigt skönt att kunna känna så.

Så ni känner ingen press på att slänga ut en skiva så snabbt som möjligt?

A: Nej, inte alls.
H: Inte från någon annan i alla fall, man kan väl känna lite press ifrån sig själv.
A: Och vi sitter på en hel del bra material som inte släppts ännu, så det känns som att vi har mycket att komma med.

Hur ser arbetsfördelningen i bandet ut vad gäller skapandet av låtar?

A: Jag är ingen vidare låtskrivare, Hugo däremot är helt fantastisk…
H: Nja, med det kan väl se lite olika ut egentligen. Man sitter hemma och har någon idé, men sedan handlar det ju om att Erik och André kommer på ett bra arrangemang kring den där låten liksom. Den biten är jättesvår. Jag har verkligen ingen känsla för ”Här ska det komma in en sån här… och sedan en sån här” (Hugo illustrerar olika instrument med armarna). Erik skriver ju en del låtar också…
A: Erik skriver låtar på impuls, han bajar ur sig en låt liksom. Haha, men det är ju roligt faktiskt…

Och det är liknande variation gällande vem som spelar vilka instrument?

A: Ja, vi är väl så kallade multiinstrumentalister. Jag spelade ju trombon i många år, men jag kan knappast kalla det för mitt ”huvudinstrument”, haha. Den variation vi har är väldigt rolig hursomhelst.

Ni har turnerat hyfsat flitigt på senare tid. Andra gången på drygt en månad ni är och spelar här i Stockholm exempelvis. I sommar är ni en av de första bokningarna till nystartade festivalen Knarrholmen. Hur går era tankar kring det?

A: Det kommer bli den BÄSTA festivalen… och det säger jag inte bara för att jag kommer spela där, hehe.

Men det verkar vara ett väldigt spännande koncept…

A: Ja, det kommer ju bli så jävla slutsålt! Det är väldigt spännande folk som ligger bakom den också. Rasmus som har skivbolaget Luxury, Elin Hedman som håller på med PR och liknande, hon är väldigt bra. Sedan har vi Johan Schmeling som är lite utav en doldis i sammanhanget, han är krögare. Och just det är en så jävla grym grej med den här festivalen; de kommer köra en svinbra restaurang på ön under festivaldagarna. Det går mycket rykten i stan just nu, i Göteborg alltså. Det som är så skönt är också att det inte kan bli en ”Where The Action Is”; boka Coldplay och servera öl i plastglas liksom. Det där blir min semester i år… eller jag har ju typ semester jämt, haha.

Tillbaks till er igen; vad är tanken kring bandnamnet?

A: Det var jag som kom på det, på gott och ont. Jag har ett väldigt gott minne från min barndom; min far tog med mig ner till katakomberna under Göteborg. Det var så oerhört spännande, och den där känslan finns kvar. Sedan ligger ordet väldigt bra i munnen.
H: Jag tycker om kontrasten. Just det där att vi ju inte spelar Metal.
A: Precis, om man går in på Last FM… vi har inte lagt upp våra låtar där, någon har snott dem och gjort det själv… men det som är kul är att bilden som ligger vid våra låtar föreställer en tysk med stort svar hår och han bara ”Ööööh!” (André sträcker upp armarna i luften).
H: Ja, de har väl gjort någon koppling där…
A: Jag har hittat en grym film på YouTube; den handlar om en man som försöker bygga en katakomb! Den är 7 minuter lång så jag har inte orkat kolla på hela. Han har grävt en grop och så går han omkring och berättar om sina planer. Men han snackar skånska så det går ju knappt att höra vad han säger, haha.

Vart kommer er inspiration ifrån?

A: Göteborg. Det blir på ett tragiskt sätt så typiskt göteborgare att säga ”Jag älskar Göteborg!”, jag har varit en hel del i Berlin och gillar den staden jättemycket, men i slutändan känns det som att inget kan slå Göteborg. Det är en helt underbar stad. Du har hela musiklivet inom ett par kilometer; alla studios, alla spelställen, alla nattklubbar. Det är grymt!

…och utöver Göteborg?

A: Hmm… (Båda funderar länge) nej, det är mest Göteborg faktiskt.

Hur ser framtiden ut för Katakomb då? Har ni några särskilda drömmar?

A: Drömmar har vi många!
H: Jo… sen vet jag inte hur detaljerade vi kan, eller får, vara nu. Men förhoppningsvis kommer vi släppa något ganska snart.

Intervju av: Victor Schultz och Victor Lundmark
Text och foto: Victor Lundmark

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.