Intervju med Kevin Barnes (Of Montreal)

Kevin Barnes (Of Montreal), Foto: Praktikanten/520

Du har bott i Norge under en period, hur ser din relation till det landet ut? Finns det några likheter eller skillnader gentemot Sverige?

Jag har varit där under både vinter- och sommarhalvåret och det blir som två skilda världar. Om vi tar Norge som exempel eftersom det är där jag spenderat mest tid så har vi sommaren då allt känns positivt, alla hänger ute i parkerna hela nätterna och det är underbart. Sedan kommer vintern, allt blir väldigt stängt och uppbundet, depressioner, det blir lite som en mardröm faktiskt. Men överlag gillar jag Skandinavien, arkitekturen är häftigt och det finns bra shopping (skratt).

Så som vi uppfattar det är svensk musik hyfsat framgångsrik i nuläget, speciellt i USA. Har du några personliga favoriter?

Jo, men jag är inte så överdrivet förtjust i samtida musik, jag lyssnar mest på 70-talets Funk, Soul och R’n’B. Fast det är klart, kommer jag över något intressant så vill jag gärna kolla upp vad det är och några jag har koll på är exempelvis Peter Bjorn And John, Fever Ray, Love Is All… jag kan absolut hålla med om att det under en längre tid varit skandinavisk musik som fått allra mest uppmärksamhet, speciellt i Indievärlden liksom.

Gällde detta även på 90-talet när du var en del av Elephant 6-kollektivet?

Javisst, dock var vi som sagt rätt fast i 60- och 70-talsmusik, men ett band som The Cardigans gillade vi. De har skapat riktigt vacker popmusik.

Tillbaka till Norge en stund, hur länge bodde du där?

Det har varit lite från och till, men som längst blev det nog runt fyra månader.

…Och där lade du också grunden för ett antal inspelningar, eller hur?

Mm, jag bygde en liten ”laptop-studio” och gjorde en hel del av både Skeletal Lamping och Hissing Fauna, Are You The Destroyer där.

Påverkade omgivningen, den norska mentaliteten, dig när du spelade in dessa album?

Jo, jag gick igenom en väldigt tuff period av mitt liv, speciellt i samband med inspelningen av Hissing Fauna, Are You The Destroyer.  Det hade mycket att göra med att jag… var i Norge på vintern (skratt). Men jag påverkades också av att vara en främling, just det är något som inte alla människor får uppleva, att komma till ett främmande land och tillhöra en minoritet, att inte känna till språket och så vidare. Ska man bosätta sig här bör man nog ha koll på det där med vintern innan. De som är födda här kanske inte känner av det, men för oss andra blir det en enorm omställning. Jag kommer från Georgia och där har vi aldrig sådant väder, då blir allt trevligare (skratt)!Of Montreal, Debaser Medis, Foto: Praktikanten

Men du kan ändå känna att något är tilldragande vad gäller den skandinaviska livsstilen?

På sätt och vis, jag gillar de likheter som finns mellan Skandinavien och Asien till exempel. Jag tänker då bland annat på hur folk planerar sin möblering. Det är lite Feng Shui över det hela.

Så när du anlände till Sverige i samband med spelningen, försökte du då anpassa hotellrummet efter det här tankesättet?

 Hehe…nja, men när man reser så här mycket så finns det alltid saker att fascineras av. Ta det här med hur man spolar toaletter till exempel. Varenda toalett har ju en unik spolfunktion! Sjukast är de i Storbritannien där man ska trycka någonstans och sedan bara hoppas på att det fungerar.

Vi är lite intresserade av Elephant 6-kollektivet. Är det fortfarande ett sorts kollektiv eller är det snarare någon form av skivbolag?

Alltså, jag skulle nog kalla det ett konstkollektiv. Du har en samling band som delar samma intressen och spelar in sin musik på samma sätt, väldigt analogt var det. Vi delade intresset kring 60- och 70-talens psykedeliska popmusik och så vidare. Jag skulle inte riktigt vilja kalla det ett skivbolag. Ganska snabbt gav Neutral Milk Hotel och Apples in Stereo själva ut album då de inte hittade något passande indie-skivbolag, men när de väl hittade rätt så var känslan ”Vad krångligt det här har varit” och då tyckte de det var skönare att slippa stå för allt på egen hand och vände sig till de etablerade bolagen. Men när det väl var igång så samarbetade vi med allt möjligt, man besökte varandras spelningar och dylikt, det blev nästan som en egen musikscen. Det var ingen konkurrens mellan banden utan vi stöttade bara varandra, det var väldigt inspirerande. Tror nästan att varenda stad hade sin egen motsvarighet till Elephant 6.

Kevin Barnes (Of Montreal), Foto: Praktikanten/520

Slutligen, hur ser dina förväntningar ut inför kvällens (läs: igår kväll) spelning på Debaser?

Vi strävar efter att våra spelningar ska bli något kollektivt. Vi uppskattar om publiken klär ut sig och kan se sig själva som en del av händelserna istället för att bara titta på. Det vi sysslar med är en hyllning till livet, liksom. Vi firar kreativitet och konst och gör helt enkelt vad som faller oss in. Vi gör inte detta för att bli ikoner eller berömda på något sätt, det handlar om det meningsfulla i att skapa något såhär spännande och kreativt tillsammans. På så sätt har Of Montreal utvecklats till ett alldeles eget konstkollektiv. Jag menar, vi ansvarar för det mesta själva, designar allt på egen hand och på ett eller annat sätt blir alla inblandade i allt som har med det här att göra. Till och med vår Tour-manager är med på scenen och uppträder så vi är alla helt uppslukade av det vi håller på med. Det blir vår chans att förgylla dagen, för det runt omkring blir mestadels ganska alldagligt då man i stort sett bara sitter på sånna här ställen och dricker Te (skratt).

Text: Budbäraren och Praktikanten
Foto: Praktikanten

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.