Foto: Victor Lundmark/520

Classixx och Munnen på Kulturhustaket

Egentligen skulle det här finnas en recension av både Stockholms coola kids Munnen och den superba producent-duon Classixx på Svenska Musikklubbens arrangemang på Kulturhustaket. Tyvärr DJ:ade Classixx och vi vet fortfarande inte riktigt hur man recenserar något sådant. Förlåt. Det verkade helt klart vara ett bra party, men mer än det har vi svårt att säga (men vi fick med några bilder).

Munnen däremot är något av ytterligare en förälskelse 520-medarbetare emellan. Stockholmsbandet spelar inför en väldigt liten publik som ler medan solen sänker sig bakom Hötorgsskraporna på lördagskvällen. Det är en noisepop som andas Thee Oh Sees på svenska och svettas ihop med ångesten den väller ur sig.

Det ligger någonting väldigt speciellt i detta. Det är inte något effektkalas utan dess like som vänder in och ut på vad man är van att kalla musik, istället är det i enkelheten det komplexa ligger. Det monotona hamrandet av noise-melodier ligger som en elegi över trummornas aggressiva tänkvärda komp. Det briljanta ligger i faktumet att ingen melodi går förbi fullständigt förstådd vid första, andra eller tredje tillfället den spelas. Istället får hjärnan arbeta till vad som efter ett tag blir ett nästan hypnotiserande mangel parallellt med texter som lämnar precis lagom med tomrum för lyssnaren att själv att fylla i.

Det finns ett visst pris med att vara precis så smala som Munnen väljer att vara, trots det väldigt skickliga musicerandet är det nog tyvärr så att bandets spelningar aldrig kommer att bli en angelägenhet för hela musiksverige. Oavsett trivs jag väldigt bra i det transdoftande skimmer som ”50 öre” försätter mig i, tar mig ur vid låtens slut och får mig att vässa öronen inför nästa konststycke.

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Theodor Wilson & Victor Lundmark

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.