Foto: Rasmus Jerndal/520

The Soft Moon på Debaser Slussen

Det kan inte vara lätt att vara ”The Soft Moon”. Bandet med den supersvåra auran och de bombastiska trumkompen är inte bara kontrakterade till en av 520:s favoriter Captured Tracks, de har även två plattor i ryggen av genomkaotisk musik som framförs lika plågsamt som den låter. Förväntningar som vi ställer, personliga som hype-relaterade, hur ofta infrias dem egentligen? Allt för sällan om du frågar mig, men i kväll är det annorlunda. I kväll är det ren ångestkonst när den är som bäst.

När ljuset tonas ned i lokalen och trion gör entré smäller det av direkt. Die Life och It Ends rivs av i förbifarten. medan bandet spelar med en frenesi som ofta går förlorad hos liknande band. Frontman och instrumentellt-alltiallo Luis Vasquez flyger omkring i ett hav av ljus och effektkombinationer från nattens mörkaste timmar. ”The Soft Moon” är just ett mörkerspektakel av fascinerande mått. Hur mycket tid och tankar som lags på att bygga det bästa möjliga soundet vet jag inte, men frågan är om de inte är mycket nära det. Varenda bandmedlem bidrar alltid med någonting kompletterande, någonting som hör hemma tillsammans med det ekande beatet eller den viskande sången.

Det är framför allt basgångarna som är allra mest beundransvärda. De bär låtar över möjliga fallgropar utan att kompromissa en enda sekund. Det får en att vilja skrika excentriskt likt John Maus. Scenspråket pendlar mellan någon åt det hållet och ”Vår”-stelhet. Kontrasterna gör upplevelsen ännu lite större ytterligare en gång.

Det känns som att detta är post-punkens live-motsvarighet till ”Future Islands”. Det är svårt att sätta ord på exakt hur bra upplevelsen är, men det är fasen ganska oförglömligt. När ljudkaoset ekar ut för sista gången efter en ungefärlig timme känns det inte som att gå ut i en mörk Stockholmsnatt för det är betydligt ljusare känslor som möter mig vid Karl-Johan-Slussen. Inte bättre dock. Styrkan i trions framförande är utmattande, utmanande och väldigt vackert. Det är en känslokavalkad i harmoni som inte lägger sig efter första stund. Ett framträdande av klass från ett band som lever upp till sin hype.