Foto: Theodor Wilson/520

Johnossis releasefest på Nalen

Vi befann oss igår på Nalen. Stockholmsduon fjärde skiva firades på vanlig manér fullt med viktiga människor. Ölbiljetter till alla. Under Nalens kupade tak tycktes gästerna vara nöjda. Som kvällens huvudpunkt stod inga mindre än bandet själva. Åtta låtar från nya albumet Transitions spelades. Bandet valde en centerscen, sällan vågat, ofta svårt att genomföra, men ack vilket genidrag. Den nya liveuppsättningen som nu även innehåller en keyboradist gör knappt ett misstag. Det här är premiär, låtar som aldrig spelats inför publik tidigare och bandets comeback efter ett och ett halvt år utan knappt något turnérande alls. Märks det? Svar nej.

Jag har följt Johnossi relativt intensivt under snart tre års tid. Bandet har gjort en resa från att vara en hyllad liveakt till att bli ett livemonster. Den nya skivan är i mitt tycke emotionellt tyngre än tidigare verk. Musiken är inte alltid lika beroende av svettiga riff eller uppenbart känslosamma berättelser. Den vilar mot en större trygghet. Ångesten finns kvar, men rädslan känns inte lika närvarande. Det gäller även på scen. Kraften finns kvar och bär allting precis som förr. Den är dock fördelad på annorlunda vis nu. Det känns som att det här är deras ”Neon Bible”. En avstamp med kurs på någonting mastodontiskt, men som samtidigt inte är fullständigt färdigbyggt. Jag skulle inte bli förvånad om nästa platta är mer åt det storslagna.

”Into the Wild” är en mycket lovande ersättare till ”Mavericks” som öppningslåt, och den växter ytterligare några snäpp den här kväll. Frontmannen beskriver själv känslan av att stå på en scen med nytt material som ”(…) att spela låtarna i replokalen fast att man har en tiger framför sig”. En mycket tillfredsställd tiger i så fall. De studiomässigt vacklande låtarna ”Everywhere (With You Man)” och ”E.M.” höjs till en ny dimension. Så var även fallet med ”Houses” på förra albumet ”Mavericks”. Pianodrivna balladen ”For a Little While” för med sig någonting nytt in i konsertupplevelsen, även om den inte känns helt olik till exempel ”Bed On Fire”:s liveskrud. Överlag är det, som många gånger förut, väldigt bra.

Efter spelningen står bland annat diverse artistkollegor på dansgolvet och festar. Det är givetvis ryggdunkarnas afton, men det är välförtjänt. Det är ett band som har lyft och landat flera gånger om, men som nu förhoppningsvis ger sig ut på en något bekvämare resa. Det finns en stabil bas med fans, de har skrivit några av de bästa svenska pop/rock-låtarna de senaste åren samt att de har ett stort skivbolag i ryggen. Det sistnämnda märks klart och tydligt. Hela spelningen proffsfilmas med ett tiotal videokameror utplacerade i lokalen. Kanske är det till en musikvideo, kanske är det bara för att ha ett fint minne. Påkostat är det hur som.

John Engelbert ser avslappnad och glad ut när jag och min vän Axel försiktigt vågar oss fram till honom. Det här var sjunde gången vi såg Johnossi live. Vi är stora fans, det är ingenting att sticka under stolen med. John känner igen oss, kramar om oss och undrar om vi var här under spelningen. Samma sak händer med Oskar ”Ossi” Bonde. Det känns som en fin kväll att minnas. Johnossi blir nog aldrig Sveriges största band, men de levererar med samma stabilitet både på skiva och på scen som säg… kent. I maj får vi se om ni håller med mig samt om det jag nu påstår håller hela vägen dit. Själv känner jag mig ganska säker och dansar vidare till ”Seventeen”.

Setlist

Into The Wild
E.M.
Seventeen
Everywhere (With You Man)
Alone Now
For A Little While
Bull/Bear
Gone Forever

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Theodor Wilson

Redaktionen

Du kan kontakta Redaktionen på info@femtjugo.se.