The Bloody Beetroots på The Olympia Theatre

DUBLIN. Sir Bob Cornelius Rifo omvandlar och pånyttföder sitt Bloody Beetroots i så många varierade skepnader att det enda som riktigt förenar de olika reinkarnationerna är att samtliga förmodligen skrämmer slag på gamla människor. När den italienska Electro-cirkusen stannar i Dublin är det i egenskap av The Bloody Beetroots Live, en något mindre variant av Death Crew 77.

Att stora delar av bandets trumset ser näst intill sönderslaget ut redan innan konserten har börjat känns som en ganska tydlig vägvisare för vilken ljudbild man kan förvänta sig. Och visst är det stenhårda beats och öronbedövande house som dominerar under den knappt 90 minuter långa showen. Ibland kanske mer än nödvändigt. En låt som ”Rocksteady” hade till exempel fungerat utmärkt i en version som mer liknar originalet. Istället behandlas den en aning som prärievargen Gråben i Warner Bros. klassiska kortfilmer.

Det finns helt klart en risk att den här typen av band kör fast i ett överanvändande av effekter. The Bloody Beetroots går i fällan ibland, men de slingrar sig också ur den likt inga andra. När Sir Bob greppar sin silvriga retromikrofon och river av en Rockabilly-dänga likt Elvis i Venom-mask utgör det, hur märkligt det än må vara, ett briljant komplement till spelningen i stort. Det skänker ingen balans, snarare tvärtom. Men det bidrar till en underbar obalans som är så galen att den blir smart.

Allra bäst är faktisk The Bloody Beetroots Live när de iklär sig rollen som punkrockband. Gruppens tolkning av Refused-klassikern ”New Noise” är lika imponerande som det faktum att ögonen på Sir Bob Cornelius Rifos mask kan blinka i takt till musiken. Brutalt imponerande, med andra ord.