Foto: Victor Lundmark

Youth Lagoon: ”Vi vill alltid definiera vår existens baserad på vår mentala hälsa”

Trevor Powers är snart tillbaka med sitt andra album under namnet Youth Lagoon. ”Wondrous Bughouse” släpps 5 mars och vi passade på att maila några frågor till upphovsmannen i väntan på den nya musiken.

Vad har varit den största utmaningen med skapandet av nya albumet?

Det verkar som att min största utmaning alltid är att försöka uttrycka mig på det sätt som mitt undermedvetna vill. Det är svårt att kanalisera vad jag verkligen vill förmedla genom min musik till dess att jag får förmågan att bryta ner medvetandets barriärer. Inte tänka för mycket. Bara veta att när något känns rätt i en låt så hör det hemma där. Mitt tänkesätt när jag skriver är att bygga tegelsten för tegelsten, och om grunden känns för klen så gäller det bara att slänga låten och börja bygga på nytt. Jag tog mig verkligen an detta album genom att kombinera tankar om skönhet med en känsla av kaos och upprepning.

Youth Lagoon, The Reef 2012. Foto: Alex Hecht/520I intervjun som vi gjorde i juli 2011 nämnde du två album som har varit viktiga inspirationskällor för dig: “Treasure” av Cocteau Twins och “Music for Tourists” av Chris Garneau. Vilka album har du hämtat inspiration ifrån denna gång?

Dessa album är fortfarande något särskilt för mig och kommer alltid tillhöra mina favoriter. Nu har jag dessutom fastnat för This Heat vilket verkligen har öppnat och vidgat sinnena. De är under inga omständigheter lättlyssnat men det är väl bland annat därför jag dras till det. Deras album ”Repeat” består enbart av tre spår men är ändå runt en timme långt och bygger på de där tankarna om upprepning och uppbringar en känsla av oro som jag finner inspirerande. Jag är också ett hängivet fan av Harold Budd.

Hur har dina åsikter om ”The Year of Hibernation” förändrats sedan 2011?

Inte alls. Jag känner samma saker nu som då. Även om det finns sådant jag ser tillbaka på nu och funderar på varför jag gjorde på ett sätt istället för ett annat så känns det som att album på sätt och vis är en tidsmarkör. På samma sätt som ”The Year of Hibernation” var min berättelse då så är ”Wondrous Bughouse” min berättelse nu, och så vidare. Jag gillar faktumet att när ett album väl är klart så är det för sent att gå tillbaka och ändra på något. Det gör att det blir spännande att verkligen avsluta arbetet med en skiva.

Vilken sorts historia berättar ”Wondrous Bughouse”?

Det är en berättelse där verkligheten blivit lamslagen av förvirring. Jag gillar att skapa världar genom musiken. Som en plats där väggarna pratar med mig även om jag inte alltid vet vad de säger. Men det känns som hemma.

Varför blev ”Dropla” den första låten att släppas från kommande albumet?

Det är något med den låten som jag ville att folk skulle få höra direkt. Den leker med tanken om en typ av desillusion jag har gentemot dödlighet tillsammans med vetskapen om att människor faktiskt, på sätt och vis, lever föralltid. Själar finns. Vi vill alltid definiera vår existens baserad på vår mentala hälsa. Om någon exempelvis tappar fattningen säger vi att den personen inte längre är sig själv. Men hjärnan är bara ett organ som har betydelse i form av elektriska impulser. Hjärnan är inte du.

Precis som ”The Year of Hibernation” kommer ”Wondrous Bughouse” finnas tillgänglig på kassett. Vad är det du gillar med kassetter?

Min första bil var en Lincoln Continental från 1992. I den kunde jag endast spela kassetter. Så kassettutgåvorna är till den som äger bilen nu, vem det än är.

Jobbar du i nuläget med några musikprojekt vid sidan av Youth Lagoon?

Nej, inte för tillfället.