Foto: Rasmus Jerndal/520

”Om detta är slutet så kom det för tidigt” – WU LYF (2008-2012)

Ännu är det för tidigt att dra några slutsatser. Kanske är vi alla bara omedvetet en del av årets elakaste PR-kupp? Men när WU LYF för två dygn sedan släckte sin officiella Facebooksida så kan den mycket väl ha slocknat för alltid. ”WU LYF is dead to me”, skrev Ellery Roberts. Och det är, för att citera Stig Dagerman, ”ingenting att göra åt det”.

I en plastficka här hemma ligger en WU LYF-vinyl. Ellery har signerat den med orden ”We bros?!”. Det är skrivet med blyertspenna. Jag har tänkt mycket på hur oerhört lite som skulle krävas för att texten skulle försvinna. Det är därför signaturer alltid ska skrivas med bläck. Nu känns det nästan ironiskt. Som att WU LYF var ett band skapat av blyerts. För bara någon vecka sedan rasade de mot en usel reklamfilm.  Nu har de suddats bort och finns inte mer.

Om detta är slutet är det bara att beklaga. Avskedslåten ”T R I U M P H” kan vara det bästa bandet har gjort, och då ska vi inte ens tala om den där duetten med Future Islands som faktiskt hade kunnat bli verklighet.

Om detta är slutet känns det lite som att förlora en vän. Runt om i världen finns tusentals wooligans som aldrig fick ta ett ordentligt farväl.

Om detta är slutet så kom det för tidigt.

WU LYF var inte som andra band. Ibland undrar jag om den ens var ett band. Faktum är att WU LYF nog snarare var en lek där väldigt många ville vara med och leka. De skapade en illusion av en annan värld där eskapistisk låtsassatanism fick musik att framstå som så mycket mer än bara melodier och ord. Det har på alla sätt varit underbart att ta del av. Men utan förvarning fick lekledaren nog. ”Clap your hands chimp, everybody’s watching”. WU LYF växte ifrån sig själva. Det kanske är naturligt, men samtidigt förbannat tråkigt.

Utifall att jag imorgon inte vaknar upp till nyheten om att allt det här bara är ännu en sida i den fantasifyllda sagoboken från Manchester… utifall att allt det här bara är precis så mycket på riktigt som det verkar… om så är fallet är det väl bara att acceptera. Men hur man än vrider och vänder på saken så kommer de senaste dagarna för alltid bli ihågkomna som veckan då världen förlorade ”heavy pop” men ändå blev tyngre.

L   Y   F