#1 – Pilot

Veckans lista, Pilot, innehåller som sig bör tio låtar. Vi valde att ge den namnet Pilot, trots att detta inte är en tv-serie. Denna gång utan någon gemensam tanke eller tema. Det är helt enkelt tio bra låtar som vi vill visa. Varje låt är unik, vilket vi antar att du vet, och därför har vi också tio unika beskrivningar eller historier (eller vad du vill kalla det) bakom varje låt. Nu kör vi! Öppna veckans lista med Spotify!

Chrystal Meth Christian — Teddybears feat. Flaming Lips Spotify

The Flaming Lips är kanske mest kända för ’Yoshimi Battles The Pink Robots Part 1’ (Spotify), sången om den lilla flickan som har svart bälte i karate och äter vitaminer för att kunna besegra de elaka robotarna. Ett låttema de får se sig tämligen unika med i världen. På senaste Teddybears-albumet, ’Devil’s Music’, dyker Oklahomabandet upp som gästartister. Den här gången sjunger de om en kristen person hög på metamfetamin. Låter det som ett oslagbart koncept? Det är det också. Bröderna Åhlund och Patrik Arve får, som så många gånger förr, till en strålande produktion och en låt som fastnar efter första lyssningen men ändå ter sig omöjlig att spela sönder. Noterbart är att de båda banden inte träffades en enda gång under inspelningen! Allt kontakt skedde istället via mail.

Dreaming of You — The Coral Spotify

I videon till Dreaming of You har bandmedlemmarna i The Coral problem med en aggresiv trombonspelande björn, ett Youtube-klipp som absolut kan rekommenderas bara av just det skälet . Lyckas man, trots allt, flytta fokus till den låt som spelas i bakgrunden ska det mycket till för att inte bli frälst. 2002 slog dessa brittiska indierockare igenom med ett självbetitlat album. ”Dreaming of You” släpptes som singel från denna skiva och nådde en 13e plats på brittiska chartlistan. Intressant Wikipedia-kuriosa är låtens relativa likhet med The Supremes ”My World is Empty Without You” (Spotify). Just konceptet att låna det bästa från en eller flera redan etablerade låtar har ju bland annat visat sig framgångsrikt för Florence Valentin vars ”Pokerkväll i Vårby Gård” (Spotify) har en vers som mer eller mindre får ses som en svensk version av The Clash’s ”Bankrobber” (Spotify). ”Dreaming of You” är en drygt två minuter lång styrkedemonstration av hur riktigt bra indierock ska låta. Enda nackdelen är väl att det Liverpoolbaserade bandet ifrågasatts, bland annat i svensk media, om huruvida de någonsin kommer toppa denna låt, samt de övriga från debutalbumet. Lägg, för övrigt, märke till röstlikheten med Mando Diaos Björn Dixgård i ”up in my lonely room”-styckena.

The Children — Yeasayer Spotify

”The Children” går inte att sjunga med i, den går inte att dansa till, inte heller är det en låt man sätter sig och spelar på gitarren eller har som stämningsmusik till parmiddagen. Så vän av ordning undrar följdaktligen: vad fan ska man ha den till då? Kanske är det just precis det som är tjusningen med Yeasayers experimentella och lätt avantgardistiska musik. Amerikanerna som, i samband med releasen av Odd Blood i början av 2010, under en period var det band som blev mest frekvent omnämnt i musikbloggar världen över liknar inget annat man hör just nu. ”The Children” är öppningsspåret på ovan nämnda Odd Blood och har en fascinerande ljudbild. Låten ska, enligt upphovsmännen, bland annat ge känslan av ett fångläger och till exempel har man skapat ljudet av en hacka som slår mot marken genom att slå på en gitarrsträng med en trumpinne. Under inspelningsprocessen testade bandmedlemmarna också att sjunga stämmor genom en bordsfläkt (låter riktigt coolt om man provar det sjäv, red.anm.). I sin slutliga version är ”The Children” dessutom nedsaktad till hälften av ursprunstempot.

Brandy of the Damned — Nickel Eye Spotify

Det har dykt upp ett och annat soloprojekt från medlemmarna i The Strokes. Senast i raden var sångaren och frontmannen Julian Casablancas som prövade lyckan med sitt 8 låtar korta album Phrazes for the Young (Spotify). Casablancas gamle skolkamrat, tillika bandkollega, Nikolai Fraiture släppte i början av 2009 ett längre och kanske än bättre album. Under artistnamnet Nickel Eye (ordvits!) producerade han och spelade in The Time of the Assassins, en skiva med en betydligt lugnare ljudbild än vad man kanske kan förvänta sig av en The Strokes-profil. Det som särskiljer ”Brandy of the Damned” från de övriga spåren är det faktum att det låten skulle kunna fortsätta i all evighet utan att det skulle bli, låt oss säga, provocerande. Det finns alltid en viss magi i låtar som bara innehåller ett fåtal ord men ändå inte blir tjatiga. ”Don’t let them get you down, they’ll step on you to get to higher ground” upprepar Fraiture på ett så harmoniskt vis att inte ens en musikhatare (okej, jag kom inte på en metafor) kan annat än gilla det. Introriffet, som för övrigt följer med genom hela låten, borde kunna räknas till ett av 2000-talets riktigt stora men får ju där slåss med en viss Jack White och hans ”Seven Nation Army” (Spotify). Hursomhelst skulle 520 deffinitvt lägga in ett gott ord för Strokes-basisten. Lyssna även på Mark Ronson remixen (Hype Machine) av den här låten. Når inte upp till orginalets standard men är en klart godkänd version.

Tom Petty — Kristian Anttila Spotify

Kristian Anttila är killen med en finsk och en bulgarisk förälder som bor i Göteborg. På hans första platta Natta De Mina spelar han alla instrument själv, och var på väg att producera den själv. Detta var något de på skivbolaget var inte nöjda med detta och tvingade honom att låta någon annan producera skivan. När han några år senare gav ut plattan Innan Bomberna var det från ett eget skivbolag, och han fick som han själv ville. Han spelade in, producerade och mixade allt själv. Några år senare gavs skivan Lille Napoleon ut, denna gång var Anttila uppbackad av jättebolaget EMI, och det är här vi hittar denna låt. En fartfylld trudilutt som är svår att sitta still till.

Always Like This — Bombay Bicycle Club Spotify

Ibland verkar vågen av brittisk indiepop/rock vara oupphörlig. Och tur är väl det? Vi har stora band som The Wombats (Spotify) (och The Coral!) och artister som Jamie T (Spotify) – alla helt fantastiska då de spelar dansant musik ackompanjerat av en dialekt som gör sig så perfekt till musiken. Men några som inte är lika kända som de andra är Bombay Bicycle Club. Detta av för mig okända anledningar – de är nämligen det bästa man kan hitta ur denna genre (just nu) om du frågar mig. Sången i låten Always Like This från skivan I Had The Blues But I Shook Them Loose som jag nog skulle beskriva som vågig är bland det bästa jag hört tillsammans med denna musik.

The Gospel According To St. Bastard — Mother James Spotify

Med en frontman som livnärar sig som svenskalärare tillhör det svenska jazz/blues/soul-bandet Mother James de lite mer annorlunda. Med deras nya album Brute Noir tar de ett steg mot att låta mer och mer som Tom Waits och musiken blir mörkare och tyngre utan att bli så otroligt deppig. Låten The Gospel According To St. Bastard är fartig i introt och det första jag tänker på är Movits! album, och i låten får också sångaren Stefan Petersson visa sin fulla kompetens med sin otroligt snygga hesa röst. Låten är den kortaste på hela plattan, vilket är synd. Jag skulle nämligen vilja höra lite mer av den.

4h30 — Danger Spotify

Här snackar vi Danger som i det franska geniet som skapar elektronisk musik i världsklass, inte hiphoparen med album som So Gangster i bagaget. Så att alla är med i leken och fattar vad det handlar om liksom. Mannen bakom masken heter Franck Rivoire och har meriter som över en miljon spelningar på Myspace, hundratals spelningar i världens storstäder och samarbeten med bland andra Kanye West i bagaget. Vi kan i år förvänta oss hans första album, antagligen också det med anonyma låtnamn och stort ljud. Hans musik har uppmärksammats alldeles för lite om du frågar oss på 520, så vi tänkte bidra lite till hans hype-ning genom att slänga med honom här.

This is the Dream of Win & Regine — Final Fantasy Spotify

Först och främst bör följande klargöras; varje koppling som går att göra till Arcade Fire är en bra koppling. Utgår man från denna filosofi blir man väldigt lycklig av att träffa på Owen Pallett (mest känd som Final Fantasy). Han är från Kanada, precis som Arcade Fire. Han har varit förband åt, samt spelat in musik med, Arcade Fire. Han har dessutom gjort en låt döpt efter det äkta paret Win och Régine som spelar i Arcade…wait for it…Fire! ” This is the Dream of Win & Regine” heter låten och om det fanns en musikgenre som hette Power-fiol skulle Owen Pallett vara genrens främsta ansikte utåt (frågar man en norrman skulle denne nog föreslå Rybak, men men…). De intensiva stråkdragen (som får ses som nån slags refräng) och den känslosamma sången fungerar i perfekt symbios med varandra och bildar en vacker historia om kärlek i Montreal.

La Ritournelle – Sébastien Tellier Spotify

Från Sébastien Telliers album Narco plockar vi denna låt. La Ritournelle är en låt som i sju och en halv minut ger lyssnaren en upplevelse i pianoväg. Här visar sig Tellier när han är som bäst, och som alvarligast. Jag tycker det är svårt att ana att denna kille ett år senare skulle åka in till stora finalen i Eurovisionsschlagerfestivalen och sjunga Divine (Spotify) med helium i lungorna.  Låten är den sista på skivan, och frågar du mig så är detta ett utmärkt och mästerligt sätt att avsluta ett album.  Om du inte får nog av låten kan jag rekommendera versionen från skivan Sessions (Spotify).