Tack Topprovdjur

Topprovdjur. Foto: Theodor Wilson/520

Det finns många band vars musik jag tycker bättre om än Topprovdjurs, men få har passat bättre på 520.

Första mötet med de fem killarna från Stockholmstrakten var på Kafé 44. Vi skulle spela in ett intervjuklipp och fick, på grund av tidsbrist, hastigt slänga ihop bandet i en klunga framför scenen. Den ödmjuka och framförallt blyga framtoningen var det jag först reagerade på. Kommentaren om en festivalspelning där ”ingen såg oss” finns fortfarande kvar i huvudet. Där och då lades grunden till vad som kom att bli någon sorts bromance mellan Topprovdjur och 520.

Vår gemensamma resa har sedan gått från ett öde parkeringsgarage vid Telefonplan via det roliga DJ-samarbetet på Klubb Popaganda och vidare till ett obskyrt arrangemang i Ångermanland. Någonstans där i mitten fick jag dessutom mitt hittills enda hatmail i egenskap av skribent på den här sajten. Arrangörerna bakom Topprovdjurs spelning på Basar under visade sig vara mer känsliga för kritik än en hel armé av Marcus Birro-karaktärer… men den historien kan vi ta en annan gång.

Vad var det då som klickade mellan Topprovdjur och 520? Jag tror att vi båda har ägnat oss åt projekt som ingen i den riktiga världen egentligen brytt sig om, trots att vi varit övertygade om att vi förtjänar så mycket bättre. Men medan vi fortsätter att utkräva revansch på hipsterpopulationen väljer Topprovdjur alltså att tacka för sig. Det kommer kännas ensamt i frontlinjen.

Beskedet om att bandets saga är all kommer såklart som en besvikelse, dock inte som en överraskning. Redan i somras hörde jag det mumlas om att Topprovdjur den senaste tiden i huvudsak levt genom 520. Visserligen spelade de in en utmärkt EP så sent som i vintras, men den riktiga gnistan saknades tydligen. Nu kommer de olika bandmedlemmarnas musikaliska utsvävningar att i huvudsak flyga vidare i form av GTBPTIAL och Phobophobia. Två projekt vi med spänning kommer följa så länge det finns möjlighet.

Jag minns Topprovdjur som ett spännande liveband och en grupp som visade att popmusik inte behöver låta som du förväntar dig att den ska göra.

Funk You och tack för allt.