Från topprovdjur till laserbjörnar

Phobophobia har ett namn som skvallrar om panik. Deras första demo är dock inget att vara rädd för. Tvärtom.

Demo SoundCloud

Phobophobia, Betyg: 3, Bästa spår: ”War on Laser Bears” (nr 2) och ”Come Out” (nr 3)

Om man följt Topprovdjur ett tag känns det inte helt förvånande att ett sidoprojekt för några av bandmedlemmarna involverar brunbjörnar med lasersyn samt en brusig inspelning av någon sorts trafikuppdatering om att inte ta vägen ”genom Solna/Sundbyberg”. Humor, ironi och en form av kreativitet som kräver rejält med tålamod för att bli förstådd är vad som skapar gruppens ofta oförutsägbara kompositioner. För den som orkar sätta sig in i deras musikskapande upptäcker man förr eller senare att där finns en hel del oslipade diamanter att ta del av. Den som bara förmår sig möta Topprovdjur i förbifarten kan lätt missta de oslipade diamanterna för vanliga stenar.

Fyrtio procent av Topprovdjur är numera Phobophobia. En duo som förklarar krig mot laserbjörnar och samtidigt lyckas göra sin tonsatta experimentlusta en aning mer lättillgänglig än tidigare. Jesper Lindqvist och Fredrik Wallin har tagit hjälp av två duktiga sångerskor och en lagom dos reverb för att öka sin kompatibilitet med den The xx-generation de själva är en del av. Resultatet slår riktigt väl ut i inledande ”Tank Man”. En låt som snart kan komma att uppskattas på bred front.

Ändå är det demons instrumentala delar som blir mest spännande i längden. ”Come Out” låter som ett tre minuter långt Grizzly Bear-intro. Kantiga gitarrer som verkar ha plockats upp från marken utanför en skogshuggarstuga i någon Amerikansk nationalpark vinglar sårbart över varandra till dess att det enda som återstår är att Edward Droste ska dyka upp och lappa ihop trasiga själar med sin röst. Det gör han såklart inte den här gången, men bara det faktum att känslan finns där är ett gott tecken på att Phobophobia har börjat trampa upp en stig i rätt riktning.

Phobophobias demo är en bra början. Fortsättningen kan bli ännu bättre. Det vore roligt att se hur Lindqvist och Wallin skulle trivas i en SBTRKT-roll där etablerade indiestjärnor sjunger över duons ibland ganska okonventionella melodier. Att de har potential som producenter märks om inte annat i den kontrollerade hysteri som döpts till ”War on Laser Bears”.