Way Out West
Foto: Victor Lundmark

Miike Snow på Azalea

När Miike Snow kliver upp på scen och öppnar med ”The Wave” framstår sångaren Andrew Wyatt som världens sexigaste man. Om detta skulle vara uppvärmningen till spelningen med INGRID-kollektivet märktes det inte. Det var ett maratonlopp som aldrig förlorade spänningen. Det var som att se Usain Bolt slå världsrekord om och om igen. Massiv och storslagen ljud- och ljusshow. En kontrast till de andra stora bokningarna på Way Out West 2012, genom det svarta på vita nästan rakt igenom – svårt, och enkelt.

”Bavarian #1 (Say You Will)” är en skicklig trumslagares uppvisning. En arméorkester hade varit chanslös mot honom. ”Silvia” blir ett tidig klimax under konserten och följs upp med ”Black and Blue”. Den börjar lugnt, och man tänker nästan att nu ska sångaren ”serenade”-a oss allihop. Men det är klart att den också ska övergå till världens pampigaste indierock.  Nu är det fullt ös. Och vilken låt är lämpligare att följa upp detta kalas med än ”Paddling Out”? Singeln från senaste albumet dånar ut ur högtalare och förstärkare. Det enda vi i publikhavet nu suktar efter är en avslutning med ”Animal”. Den avslutningen kommer – och varar i tio minuter. Äsch, nu ska jag också dansa!