Way Out West
Foto: Theodor Wilson/520

Kraftwerk på Flamingo

Att bara lyssna har aldrig känts så otillräckligt förut. Att lyssna och titta likaså. Man behövde minnas, känna, och låta sig själv förföras och hypnotiseras. Det är få som kan jämföras med Kraftwerk när det gäller att sätta prägel på sin musik och innebörden av en liveshow. Om James Cameron kan göra 3D-filmer, det är väl klart att elektronmusikens uppfinnare kan göra det också. Och effekterna var snäppet vassare än filmen ”Avatar”.  Även om man får känslan av att de gör narr av sig själva, eller om det är ett nostalgiskt uttryck, så blir det vackert med 90-tals grafik.

Vi följer med dem på en resa till rymden, och sedan in till dessa inovatörers hjärnor, där allt är trianglar och fyrkanter som attackerar en. Där stod det, som maskinella gudar, ”semi-human-beings”, robotar, maskiner, eller vad man nu ska klassa dem som.

Konsertens crescendo var i form av ”Radioactivity” och ”Trans Europa Express”. Det var då bandet var som en psykadelisk drog, och ingen kunde slita blicken från scenen. Det var ett par som stod precis bredvid mig, där en kvinna slet i sin kille och ville dra därifrån. Men hon fick inget svar. Han var fast. Inget skulle få distrahera honom från detta. Det är ju trots allt ett sådant band man bara drömmer om att få se, men aldrig tror att det ska hända. Vilken bättre avslutning på en festival skulle man någonsin kunna tänka sig? Det hade ju då möjligtvis varit Bon Iver.

Setlist

(lyssna via Spotify uppe till höger i marginalen)
The robots
Spacelab
Metropolis
The man-machine
Numbers
Computer world
Planet of visions
Autobahn
Tour de France
Computer love
Radio-activity
Trans-Europe Express
Its more fun to compute
Boing boom tschak
Techno pop
Musique non stop