Foto: Victor Lundmark

Bombay Bicycle Club: ”Det finns en låt som vi skulle kunna sälja till Rihanna”

I juni besökte Bombay Bicycle Club Sverige och Hultsfredsfestivalen. Timmarna efter bandets första Sverigespelning träffade de 520 för att prata lite om nya låtar och brittisk indiemusik.

Det här var er första spelning i Sverige, vilka förväntningar hade ni innan ni gick på scen?

Jamie MacColl: De enda förväntningar vi hade var väl klassiska fördomar när det gäller Sverige. Det vill säga att alla är långa och blonda, att svenska kvinnor är väldigt vackra och att ni äter mycket köttbullar. Det var nog de enda förväntningarna vi hade. Vi har aldrig varit någonstans i Skandinavien tidigare så vi hade verkligen ingen aning hur publiken skulle reagera, eller om de ens skulle känna till vår musik. Jag var ganska förvånad att det ens kom några och att folk faktiskt sjöng med. Det överträffade definitivt mina förväntningar.

Suren de Saram: Det var en väldigt bra publik.

Senaste tiden har det varit ganska tyst från er sida, vad har ni hållit på med?

J: Under den senaste en och en halv månad som gått har vi inte gjort särskilt mycket alls. Vi har påbörjat arbetet med vår nästa platta. Vi har turnérat i ungefär i ett år med det här albumet (A Different Kind of Fix, red. anm.) vilket kulminerade för ungefär två månader sedan när vi hade vår största egna spelning någonsin. Det var i London och vi spelade inför tiotusen människor, vilket var väldigt stort för oss. Efter det har det mest gått nedåt dock (skratt). Jag tror att man alltid har någon sorts dipp innan festivalsäsongen, vilket har gjort att vi mest har tagit det lugnt.

För ett år sedan läste jag i NME att ni inte ville bli sedda som en del av den brittiska rockscenen, utan istället kommas ihåg för att ni var verksamma under ”post-dubstep”-eran. Vill ni fortsätta på ert tidigare spår med era låtar eller kommer ni försöka röra er mot ett sound där James Blake möter pop?

J: Nej, jag tror inte att vi någonsin har sett oss som en del av någon sorts ”scen”. Vi är inte vänner med många andra band.

S: Vi är lite osociala av oss.

J: Vi har alltid haft våra egna liv utanför bandet och försökt leva som en genomsnittlig brittisk tonåring eller person i tjugoårsåldern skulle göra, vilket har reflekterats i vår musik. Det gör vi ju dock inte längre så vi får nog hitta nya saker att sjunga om. Musikmässigt tror jag att vi kommer röra oss mot hur de mer elektroniska låtarna på den senaste skivan, till exempel ”How Can You Swallow So Much Sleep” och ”Shuffle”, lät. Det kommer nog att bli mer elektroniskt än så. En hel del kommer nog att vara baserat på samplingar och mindre gitarrer överlag, vilket inte är överdrivet bra för mig (skratt). Det är alltid svårt att säga då vi pratar mycket om hur vi vill eller tror att det ska låta innan vi har släppt ett album och efteråt låter det annorlunda mot det vi tidigare sagt.

Har ni några färdiga låtar i nuläget?

J: Ja, det finns några färdiga. De låter ganska poppiga. Det finns speciellt en låt som vi antagligen skulle kunna sälja till Rihanna så vi känner oss lite osäkra på om det kommer att finnas med på skivan.

Sätter ni er ned och pratar om hur ni ska utveckla ert sound eller kommer allting bara till er?

J: Vi brukar mest låta Jack (Steadman, sångare. Red. anm) göra sin grej och sedan går vi ihop tillsammans och utformar något efter det. Vi har aldrig satt oss ned och försökt planera någonting. Vi hade inte planerat att göra det akustiska albumet, det mest bara hände.

S: Vi försöker nog bara göra det som känns roligt för oss.

J: Vi vill att det ska kännas väldigt naturligt för oss att göra det vi gör och om det känns naturligt för oss att göra ett mer elektroniskt album nu så är det antagligen rätt sak att göra tror jag.

Personligen ser jag er som ett av de större brittiska popbanden just nu och hela Hultsfredsfestivalens line-up i år genomsyras av brittiska band. Vad tror ni det är med brittisk pop som gör den så lockande för oss svenskar?

S: Jag tror att Skandinavien alltid har tyckt om brittisk musik och en hel del skandinaviska band som har kommit till Storbritannien skulle säga att de har sina musikaliska rötter i brittisk och amerikansk musik mer än vad de har i tysk eller annan europeisk musik. Jag vet inte riktigt varför, det är väl bara så att ni gillar det helt enkelt.

Det som är så fascinerande är att det är fler brittiska band än svenska band, vilket är ovanligt för svenska festivaler…

J: Det är ganska intressant för personligen tycker jag inte att det i nuläget är den bästa tiden att spela pop. Framförallt inte om man spelar i ett rockband. För några år sedan fanns det ett stort antal stora brittiska rockband som fullständigt dominerade listorna men det är inte någonting man ser längre. Banden som finns kvar är antagligen vi, Two Door Cinema Club, The Vaccines och Noah and the Whale. Men jag inte komma på mycket mer än det.

S: Jag tycker att det finns mycket intressant musik kvar i Storbritannien, till exempel The xx, men det tar sig inte in på listorna längre. Det brukar dock gå i vågor. Just för stunden är det i huvudsak dominerat av stora amerikanska artister och om det kommer att förändras under de nästkommande åren får vi väl se.

Är det verkligen någonting negativt att inte hamna på listorna då? Om man vill vara ett sant indieband och bara göra bra musik ska man väl inte anpassa sig efter hitlistorna…

J: Jag tror inte at någon siktade på det, men jag tror samtidigt att de flesta vill att så många som möjligt ska ta del av deras musik, även om de inte erkänner det. Det innebär nödvändigtvis inte att man vill göra pop. Man vill väl mest bara att folk ska komma till ens spelningar och uppskatta ens musik.

Finns det några svenska band här på Hultsfred som ni kommer att gå och kolla på? 

S: Jag känner inte till överdrivet många svenska band. Jag gillar Lykke Li och lyssnade mycket på The Hives när jag växte upp. En av mina första spelningar jag gick på var nog med dem och de har fortfarande kvar det som gjorde dem bra då. Det är nog de enda svenska band som jag har koll på.

J: Jag är inte särskilt uppdaterad när det gäller svensk musik. Vilka svenska band finns det här på festivalen som ni gillar?

Icona Pop har väl varit ganska hypade i Storbritannien? 

J: Ja, just det. De har haft några hits.