Hultsfred
Foto: Klas Eskilson/520

Spector på White Stage

Om det är någonting som Hultsfredsfestivalen är bäst på i Sverige är det att boka det som inom några månader kommer att slå igenom. Förra året spelade Foster the People inför en publik på cirka etthundra personer. Mindre än en månad senare släpptes ”Pumped Up Kickes” som singel och bandet sålde ut Debaser Medis utan problem. Frågan är om årets motsvarighet inte stavas Spector. Bandet med den i synnerhet eminente frontmannen Fred MacPherson håller hov på ett sätt som allt för få band klarar av att göra.

Trots att bandet bara släppt en EP och ett antal singlar är det en imponerande mängd besökare på plats. Vad som fascinerar ännu mer är att en hel del av personerna på de första raderna kan de flesta låttexter och ger en respons som långt från majoriteten av de band som spelar får uppleva. Föga oväntat blir det bäst i de låtar som flest kan. ”Celestine” och ”Chevy Thunder” är powerindiepop på hög nivå. Det är till och från något löjligt publikfriande, men samtidigt utger sig musiken inte för att vara någonting annat.

Avslutningsvis hälsar MacPherson att de ska återvända till Sverige när albumet väl är släppt och tackar för sig med ”Never Fade Away”. Det är riktigt roligt att som entusiast få uppleva någonting stort. När musiken samtidigt framförs högst kvalitativt och låtmaterialet övertygar är det bara spännande att få se vart framtiden bär. I dag känns den väldigt ljus för Spector.

Foto: Klas Eskilson
Text: Rasmus Jerndal