Hultsfred
Foto: Klas Eskilson/520

Blood Red Shoes på White Stage

Det ligger någonting i den eftermiddagskalla luften denna eftermiddag. En dämpad aggressiv känsla. Det är inte omöjligt att det beror på vad som sker på ”White Stage” mellan klockan fem och sex. Genuin brittisk ilska driver rockduon framåt. Varje taktslag sitter klockrent och skapar en imponerande våg som tyvärr träffar lite glesa led.

”We are Blood Red Shoes from England” vrålar batteristen Steven och får en i högsta grad anmärkningsvärd respons från de längst fram. Bandet blandar mateiral från sina tre fullängdsalbum, även om flest uppenbarligen har lyssnat på årets ”In Time To Voices”. Titelspåret byggs stegvis upp och kulminerar i refrängen då det onekligen lyser ur både Laura-Mary Carters ögon och de frenetiskt head-bangande pojkarnas längst fram. Renodlad rock i sitt esse.

Enkelheten i att bara använda gitarr och trummor kan utan problem bli en rejäl nackdel. Blood Red Shoes fyller dock ut sitt sound med råge. Tyngden i Marshall-förstärkarna som ger liv åt låtarna är farligt beroendeframkallande. Kombinerat med den ohyggliga mängd kraftiga känslor som kommer till liv i ”Lost Kids” gör det sig perfekt.

Förutom att musiken skulle göra sig lite bättre i en högre ljudnivå är det få saker som går att klaga på. Kanske att spelar en hel timme. Publiken orkar inte riktigt följa med hela vägen in i mål, vilket är fullt förståeligt när det är långt från fullt vid festivalens tredje största scen. Det är dock detaljer som utan problem kan förbises när man sammanfattar det stora hela. Blood Red Shoes lyser nämligen starkare än mycket annat jag sett detta år.

Text: Rasmus Jerndal
Foto: Klas Eskilson