Foto: Victor Lundmark/520

Fanfarlo på Debaser Slussen

Svenskarna har en särskild relation till Fanfarlo. När London-bandet, med den svenske frontmannen Simon Balthazar, äntligen är tillbaka i Stockholm känns det som att band och publik gentemot varandra visar en hänsyn man sällan ser i de här sammanhangen. Balthazar pratar om hur han den här kvällen kan använda vad hans bandkamrater kallar för ”secret language”. Basisten Justin Finch pratar om att ”Harold T. Wilkins, or How to Wait for a Very Long Time” egentligen handlar om Bamse. Publiken pratar inte alls. Ingen tänker nämligen missa en enda ton.

När de flesta band har för vana att live låta sin musik gå dubbelt så fort eller mynna ut i evighetslånga, distade mellanspel gör Fanfarlo tvärtom. Då och då verkar det nästan som att de till och med drar ner på originaltempot för att det genomgående starka materialet ska få precis den tid och det utrymme som det förtjänar. Trots att gruppens instrumentresurser sträcker sig från saxofon och trumpet till en abnormt stor tamburinliknande sak och en robust bjällra låter de aldrig ljudbilden spåra ur. Den avskalade finstämdheten står hela tiden i fokus. Det är som att Fanfarlo visar respekt för sina låtar, som att låtarna hade eget liv och egna känslor.

Det finns mycket att minnas från den här kvällen. Simon Balthazars a capella-stämsång med Cathy Lucas tillhör de finare stunderna. Den svenske sångarens blick sekunden innan han rättar sig från ”en mer” till ”en till” (och därmed nätt och jämnt undviker att placera sig i Dolph Lundgren-facket) är också minnesvärd. Det är å andra sidan ganska lätt att komma ihåg en konsert där allt låter som på skiva. Fast vackrare.

Setlist*

Replicate
Tightrope
Feathers
I’m a Pilot
Lenslife
Comets
Deconstruction
Finish Line
Atlas
A Flood
Luna
Dig
Shiny Things
Harold T. Wilkins, or How to Wait for a Very Long Time

Extranummer

Bones
The Walls Are Coming Down

*Lyssna på spelningens setlist via den Spotify Play Button som ni hittar uppe till höger.