Efterlängtat och nytt

Caviare Days är Stockholmsbandet med en syskonduo i fronten. Deras psykadeliska rock tilltalar 520s recensent, som önskar att mer sånt här spelades på radion.

Caviare Days Spotify Bengans

Caviare Days, Betyg: 5, Bästa spår: ”Who Deprived You of Your Smile” (nr 8)

Succésystrar är kanske ett begrepp vi måste bekanta oss mer vid nu. Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit turnérar världen runt sedan deras album ”The Lion’s Roar” kammat hem bra positioner på försäljningslistorna i såväl USA som Storbritannien. Vi har också Caviare Days, ett Stockholmsband med systrarna Lina och Maja Westin som frontpersoner. Deras psykadeliska rock för snabbt tankarna till sent 60-tal — samtidigt som det låter som något vi aldrig tidigare hört.

Den trogne P3-lyssnaren har med största sannolikhet redan hört det inledande spåret ”The Awakening” vars intro ställde sig utanför allt vad Avicii och Nicki Minaj heter. Det var en frisk vind i musik-Sverige, precis som hela det här albumet har potential till att vara. Mycket musik låter nu för tiden mer och mer som all annan, och att faktiskt skapa något annorlunda verkar inte vara varken självklart eller lätt.

Det är antagligen därför jag gillar det här albumet så mycket. Även om man tidigare hört psykadelisk rock så är det inte fullt lika vanligt att man hör nyproducerad sådan. Det är en genre som till stor del består av klassiker som snart har över 40 år på nacken. Aktuella texter är därför något som jag, och förhoppningsvis fler med mig, välkomnar med öppna armar.

Albumet är varierat — basintrot i ”Who Deprived You of Your Smile” ställer sig utmärkt bredvid trummorna i inledningen av “Oh So”. De jazzliknande inslagen i ”High” ger albumet ett utökat djup, tillsammans med gitarrsolon i bland andra ”You’ll Qualify”.

Det enda som saknas i ”Caviare Days” är vad jag tycker är genrens största styrka i övrigt; modet att gå ifrån ”spärren” vid fyra minuter långa låtar. Visst finns det såna låtar där — men de är bara två till talet. Jag skulle gärna se att de lät vissa riff fortsätta längre. Albumets redan längsta låt, den ovan nämnda ”Who Deprived You of Your Smile”, har ett insamplat nyhetsinslag som möjligtvis skulle kunna förlängas. Jag skulle gärna se att bandet gick mer mot ”InnerSpeaker”-längd på låtarna, mer som de gjort i ”When the Light Is Breaking”. Tame Impala har låtit de flesta låtarna gå över 4:30-steget, och den allra längsta, ”Runaway Houses, City, Clouds”, är närmare åtta minuter med sin totala längd på 7:51.

Samtidigt kan man kanske se det som att Caviare Days gör världen en tjänst. Radio-anpassad längd på låtarna öppnar möjligheterna för rotation, vilket skulle vara ett upplyft mot dagens monotona och enformiga spellisteadderingar.