Illustration: Ylva Karlberg/520

#II 49 — Vive la France!

Fransk musik ligger hos några av oss i redaktionen varmt om hjärtat. Därför bestämde vi oss för att idag leta reda på lite musik från Frankrike, om Frankrike eller på franska. Lyssna på listan här till höger eller klicka här för att öppna den med Spotify.

Ambitions — Juveniles

Engelskspråkig elektronisk pop är lika franskt som dalahästar är svenskt. Juveniles bär vidare fanan med hjälp av, främst, den härligt fartfyllda studsbollsdängan ”Ambitions”, utgiven på frankrikes svar på Nusnäs – nämligen Kitsuné.

We Should Go To France — Urban Cone

Urban Cone blev väldigt snabbt väldigt stora, åtminstonne i Stockholm. Länge bokades de därför till stadens alla indieklubbar trots att det enda allmänheten kude förhandslyssna på var succésingeln ”Urban Photograph”. Nu börjar bandet äntligen komma ikapp och släpper material på löpande band. En av de låtar som släppts i år är ”We Should Go To France”, av förklarliga skäl passar den lika bra på veckans list som en musikalisk croissant skulle göra.

Resurrection — Krazy Baldhead

När jag först hörde namnet på killen som stod och spelade musik innan Justice på Annexet trodde jag det var ett skämt. Att den flintskallige mannen skulle kalla sig själv Krazy Baldhead var förvisso logiskt, men framstod som aningen löjligt. Hans prestation på scenen var inte så imponerande som albumversionerna av hans musik. ”Resurrection” från nya skivan ”The Noise in the Sky” är bara ett exempel på låtar där Ed Banger-signade Pierre-Antoine Grison visar sin fulla glans.

Say No More (Jupiter Remix) — The Supermen Lovers

Det verkar ibland som att det inte finns någon gräns på hur mycket fransk electro som kan produceras. Med två världsledande skivbolag (Ed Banger och Kitsuné) inom samma nästan genre från samma land är det förvånande att världen aldrig tröttnar. Och förutom dessa två så finns det antagligen en miljon mindre skivbolag med minst lika stora ambitioner, också dessa från Frankrike. Det finns ingen anledning till att klaga så länge musiken är så pass bra som den har varit hittills. Här hör vi Jupiters remix av The Supermen Lovers låt ”Say No More”. Funken är fantastisk.

Le Mer – Charles Trenet

En klassisk låt signerad en av de stora franska vissmännen tillika galjonsfigur för den franska kulturen i sitt esse. Trots att det bara var knappt tio år sedan Trenet avled tillhör hans musik en svunnen tid då Paris var världens riktiga metropol och Andra Världskriget endast en kontur borta vid horisonten. ”La Mer” är en riktig vissdänga och har ett fantastiskt crescendo i slutet.

La temps de l’amour – Francoise Hardy

En av de klassiska franska femme fatales som präglade 60-talets popmusik och populärkultur. Vid sidan av Brigitte Bardot var hon den störste. Valda låt sätter även ton stämning och färg på Wes Andersons senaste verk Moonrise Kingdom. Upp ett par veckor går den upp på Cannes.

Souvenirs D’Un Autre Monde — Alcest

Enmansprojektet Alcest signerat fransmannen Stéphane ”Neige” Paut har med sina tre fullängdsalbum förmodligen skapat de tre mest jämnstarka album som jag någonsin har lyssnat på från en och samma artist. Och då tycker jag även att alla tre mer eller mindre är fulländade mästerverk. I min recension av det senaste albumet, Les Voyages De L’Âme från januari i år beskrev jag bland annat att Alcests musik hos mig framkallar ”nostalgiska minnen från en avlägsen tid som orsakar en kallsvettig känslomässig överstimulans”.

Charlie Sheen — Cheveu

Utan att egentligen veta särskilt mycket (läs: någonting) om detta band bestämde vi oss ändå för att vi inte ville missa en spelning med ett band vars namn betyder ”hår” på franska. Alltså Cheveu. Spelningen var på holländska Le Guess Who?-festivalen som vi i november förra året bevakade. Framträdandet blev för oss festivalens mest bizarra musikupplevelse och en klar höjdpunkt. Att deras bästa låt även är döpt efter en av Hollywoods mest välkända personer gör inte heller direkt bandet mindre intressant.

Roman — Housse de Racket

Electrokidsens favoriter har nu slagit i både norra Europa och Nordamerika. Och det vore väl konstigt annars. Den franska duons relativt enkla, glädjefyllda danspop gör sig väl i både hörlurar som på klubbgolv. Precis som mycket annat musikaliskt intressant ligger de på allas vårt Kitsuné. Ni pålästa vet att danskalaset som arrangeras av Vinterbadarna är ett stort fan av just Kitsuné. Det är just där vi hittar de i sommar, på en äng i Emmaboda.

Flen/Paris – Kent

Eskilstunas fyra mest kända män är återigen aktuella. De må ha lämnat det gitarrbaserade vemodet bakom sig, men vissa låtar går inte riktigt ur tiden. Flen/Paris från The Hjärta & Smärta EP är en känslosmäll som kent 2012 inte riktigt når upp till. Det numera betraktande berättande som präglar Jag är inte rädd för mörkret är inte vad jag hade hoppats på. Flen/Paris påminner mig dock om vad Joakim Berg dock är bäst på, att låta ett dyster sken belysa den väg man går på.

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.