#II 43 — Arga listan

#II 43 - Arga listan. Illustration: Ylva Karlberg/520

Som framgår av listans titel så har vi i veckans lista samlat ihop ett antal arga låtar. Det är inte nödvändigtvis låtar som är arga i sig, utan det kan också vara låtar man lyssnar på när man är arg eller låtar som man blir arg av. Öppna veckans lista med Spotify →

At War for Youth — War

På samma sätt som iceage musik ger intrycket av att ha sin grund i en kraftig aggression tycks War bygga på en liknande ilska. Till och med basen verkar förbannad i Elias Bender Rønnenfelts sidoprojekt. ”At War for Youth” är en låt som dunkar skallen i väggen och röjer undan alla hinder med hjälp av ett basebollträ.

Walk — Pantera

Vi ägnar oss inte överdrivet mycket åt tyngre musik på 520. Det fanns dock en tid, i mina tidiga tonår, när i alla fall jag trodde att allt jag lyssnade på var inlindat i aggression och hat. Ett av de banden jag nästan var lite rädd att sätta på hemma var Pantera. Walk var då vad jag hoppades kunna vara när folk trackade ner på vad jag gillade. En antihjälte som var allt som ingen var. Det var ju aldrig så dramatiskt, självfallet. Låten påminner mig om en tid då ilska var min bästa vän och kolsvarta bandtröjor var det enda jag bar.

Idiot — Wavves

Jag vet inte om ”Idiot” är arg eller bara allmänt irriterad. Men någon sorts upprörd uppgivenhet genomsyrar hela låten. Nathan Williams har en förmåga att lyfta fram karaktärer som tycks vara värre slackers än han själv varpå dessa görs ner genom Wavves alltid lika raka och brutalt ärliga texter.

Beväpna er – Ebba Grön

Pratar vi ilska vore det ju trist om ingen slängde in lite punk, förvisso av den mer folkliga sorten. Ebba Grön kunde dock utan tvekan vara förbannade mellan varven, särskilt i början av karriären, särskilt när det var basisten Fjordor som tog över micken och Thåström kunde lägga all kraft på att veva med sin gitarr. ”Beväpna er” är en fruktansvärt arg låt, kanske för arg med tanke på att nynazister på senare år börjat göra egna versioner av den.

Immigrant Song – Trent Reznor, Karen O and Atticus Ross

Lisbeth Salander var förbannad, både i den svenska och amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons storsäljare. När det gäller aggressiva soundtrack har dock Hollywood kommit längre än oss svenskar. David Fincher anlitar ofta industrimannen Trent Reznor för att skapa den mörka stämning som definierar de flesta filmer han gjort. Denna cover på en Led Zeppelin-klassiker satte en mycket dystopisk ton på ”The Girl with the Dragon Tattoo”.

Refuse/Resist — Sepultura

Det finns ingen låt jag vet som för samman begreppen aggression, uppror, apokalyps och krig i lika hög grad som Refuse/Resist med brasilianska Sepultura. Anledningen: oerhört kärva gitarrriff, låttexten, Max Cavaleras råa och utdragna growlskrik samt musikvideon som visar klipp från våldsamma massakrer världen över. Kanske var det även därför som en programledare på radiostationen Mix Megapol för några år sedan svarade ”Sepultura” på frågan vad hen var mest rädd för i hela världen.

Bastard — Tyler, The Creator

Det här är kanske inte riktigt arg musik, utan snarare uppgiven. OFWGKTA-profilen Tyler, The Creator har en vana att i sina låtar spotta ut ilska över familjerelationer till en fiktiv terapeut, likt Ill Bill gör i hans ”My Uncle”. Svordomar varvas med textrader som ”Fuck a deal, I just want my father’s email, So I can tell him how much I fucking hate him in detail” från den då 18-årige rapparen.

Monster – Kanye West feat. Bon Iver, Jay-Z, Nicki Minaj & Rick Ross

När jag var yngre lyssnade jag alltid på metal när jag var arg. Att lyssna på någons skrik över hårda gitarriff var ett utmärkt sätt att bli av med ilskan jag upplevde. Nu har jag inte längre så mycket till övers för den genren, jag upplever det mest som menlöst skrik. Den delen av mig som kunde njuta av den musiken försvann med största sannolikhet tillsammans med min tonårsrevolt. Hursomhelst, det som jag idag gärna lyssnar på när jag är irriterad eller arg är istället hip-hop. Det är helt enkelt en av de få genres där man möts av en tillfredställande mängd svordomar.

Sorgens Kammer – Dell. II — Dimmu Borgir

Den här låten är inte bara arg, den är för mig rent ut sagt ond. Dimmu Borgir har av hårdrockare kallats Dummy Burger, posörer med mera av diverse anledningar. Det här väcker dock en hel del mindre trevliga känslor inom mig. Kanske är det den akustiska gitarren som ekar i bakgrunden som får mina nackhår att resa sig eller den mörka melodierna. Hur som helst vill jag mest skrika och slå på ting när mina rationella tankar försvinner för några minuter.

Hate Breeds Hate – Refused

Bandet som så gott som alla borde känna till vid det har laget meddelade i januari att de under året ska återförenas. Detta i form av en sista turné för att ge deras tredje och sista fullängdsalbum, The Shape of Punk To Come den respekt den aldrig fick när det begav sig i slutet på 90-talet. Låten Hate Breeds Hate kommer däremot från bandets första EP som gavs ut 1993. Refused må ha en hel skräldus bättre låtar en denna, dock bjuder musikvideon till låten på klipp på precis så absurt galna stage-dives och moshpits som man vill att alla hardcore-spelningar ska se ut.

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.