The Drums på Berns

The Drums, Berns 2012. Foto: Victor Lundmark/520

The Drums besök i Stockholm känns som en lyckad klassåterträff. Alla inbjudna dyker inte upp till det som kommer att bli ett ganska glesbefolkat Berns, men de som gått dit kommer hem till familjen och säger att det faktiskt var riktigt roligt att träffa The Drums igen. Tänk att Jonathan fortfarande är lika charmig.

Senaste albumet, Portamento, hade uppenbarligen tillräckligt många svackor för att skrämma bort den bredare publiken. Trots detta uppträder The Drums med ett gnistrande självförtroende och på ett märkbart strålande humör. Under drygt en timme blandar amerikanerna de mest fartfyllda och dansanta låtarna från sina två album.

Sedan jag senaste såg dem, på Debaser Medis i december 2010, har stora delar av bandet byts ut. Men den mest märkbara skillnaden är tryggheten på scen. The Drums har vant sig vid de stora spelställena och vet hur man anpassar spelning efter publik. Allra mest slås jag av den förvandling frontmannen Jonathan Pierce har genomgått. Hans yviga gester känns numera inte särskilt konstlade och hans publikkontakt är så total att även vakterna utanför dörren måste ha upplevt att just de blev sedda och utvalda för en stunds ögonkontakt. Om Pierce tidigare var en skön karaktär har han nu definitivt skolats om till en fullfjädrad stjärna.

När kvällen avslutas med ”Let’s Go Surfing” blir det dock uppenbart hur beroende bandet är av den låten. För att återgå till den där klassåterträffen fungerar ”Let’s Go Surfing” som det gamla minnet alla kan föra en diskussion kring så att samtalet flyter på smärtfritt. Jag kan i och för sig räkna upp en miljon samtalsämnen som är sämre.