Trivsamt utan att imponera

Franska popbandet Pony Pony Run Run är tillbaka med ett nytt album. Lättlyssnat och trivsamt, men svårt att mäta sig med suveräna debuten, tycker vår recensent.

Pony Pony Run Run  Amazon.fr Spotify

Pony Pony Run Run, Betyg: 3, Bästa spår: Come Back to Me (nr 3)

Nantes-bördiga gruppen Pony Pony Run Run har hamnat i ett läge där de blivit riktigt stora i hemlandet Frankrike utan att framgången spillt över avsevärt på övriga Europa. Deras snyggt producerade pop på halvdann engelska men med en slående känsla för melodier har nu begåvats med ännu ett album. Denna gång ett självbetitlat sådant.  

Pony Pony Run Run är något mer elektroniskt än debuten. En annan, kanske viktigare, skillnad är att de uppenbara hitsen saknas. Nya albumet går långsammare och har ingen ”Hey You” eller ”Future of a Nation” som utöver att vara kraftfulla och kompetenta poplåtar även drar upp tempot och bidrar till ett fylligare sound.

Den enkelhet som kännetecknar Pony Pony Run Runs musik står nu ibland på gränsen till att bli repetitiv. Många låtar bygger på en titelfras som upprepas i olika tonlägen. Det blir tjatigt men lättlyssnat och på sätt och vis också ganska behagligt tack vare Gaëtan Réchin Lê Ky-Huongs vibrerande stämma som blir allra bäst när den då och då svävar iväg i falsett. Kombinerat med välavvägda syntslingor blir resultatet trivsamt utan att imponera.