Världens bästa Topprovdjurpopplatta

”Up and Coming”-bandet med ett namn som drar tankarna till 9:ans biologilektioner är äntligen här med sin debut. Femtjugos recensent börjar efter ett antal lyssningar att tänka på frihet, Maps & Atlases, musikalitet samt spänner öronen efter detaljer. Inte konstigt att det blir ett högt betyg!

Bronx  Soundcloud Mediafire

Topprovdjur, Betyg: 5, Bästa spår: Funk You och Jazz Shit  (nr 1 och 4)

Topprovdjur gör dansant, mathprogfunkindiepop, tror jag. Det Nackas nästa musikexport presenterar är fullständigt unikt, på nästan bara gott. Vid första lyssningen känner sig mitt hörselcentra något förvirrat när gitarristerna kastar skalor mellan varandra som tonmässigt klingar annorlunda mot vad ett popöra normalt är vant vid. Det behövs tid och ett antal lyssningar för att smälta helhetsupplevelsen. Komplexiteten i inledande ”Funk You” med parallella gitarriff och korta, men enkla textrader tvingar hjärnan att tänka till. Då ska inte den i bakgrunden, ofta smygande, synten heller glömmas bort. Helheten liknar inte någonting jag tidigare hört.

Varje månad ges säkert tusentals egenproducerade EPs ut av små band som hoppas på att bli upptäckta. Någonting som är svårfunnet i denna tsunami av ambition är faktisk musikalitet. Topprovdjur har gigantiska mängder av detta. Det märks i detaljerna, i avsaknaden av allt som skulle kunna vara överflödigt, men de ändå konstant närvarande finesserna. Instrumentala ”Fucking Squids” är trots sin avsaknad av text, en berättelse som framkallar känslor. ”Jazz Shit” är i motsats till sitt något oattraktiva namn, en ångestladdad historia om ett träd.

Att lyssna på Bronx är att resa. Den tar dig till en annorlunda plats där Maps & Atlases spelas på radion och livet känns lite friare. Som helhet är denna EP fantastisk. Att balansera egenhet, teknisk skicklighet, melodier och lo-fi på ett och samma bräde utan att någon av delarna tar överhand kräver sina musiker. Att utöver det skapa en egen genre, låt oss kalla den Topprovdjurpop, har inte skett på ett bra tag.

Det hela avslutas med ”Förfest”, ”Fest” och ”Efterfest”. Tre lika välplanerade som underhållande låtar. Det enda påtagligt negativa är den stundtals överdrivna sparsamheten med effekter. Den kompenseras dock flera gånger om av den mängd positiva aspekter som finns kring skivan. Om några år kanske Bronx har influerat tillräckligt många för att inte längre vara världens bästa Topprovdjurpopplatta. Hittills är den dock helt ohotad i sin position.