Mest rätt faktiskt

Vi har längtat efter Den svenska björnstammens debutalbum sedan sommaren 2010. Nu är det äntligen här och får Femtjugos Victor Lundmark att tänka på skolavslutning, Animal Collective och heffaklumpar.

Ett fel närmare rätt  Bengans Spotify

Den svenska björnstammen, Betyg: 4, Bästa spår: Mörkt kallt ljus och Vart jag mig i världen vänder (nr 5 och 7)

De skulle bara bygga en zeppelinare. Nu ligger Den svenska björnstammen istället bakom årets låt, ett efterlängtat debutalbum och en av vårens mest omtalade turnéer. Norrköpingskollektivet har gått från att sjunga finurliga textrader i stil med ”Jag har alltid varit kär i Britney Spears / jo jag gillar dig / men jag älskar henne mer” utan att någon egentligen brytt sig, till att nu ha gjort sig skyldiga till att var tredje Facebookanvändare någon gång i veckan citerar ”Vart jag mig i världen vänder” i statusraden.

Samtidigt som många självutnämnda musikvetare sliter sitt hår över Den svenska björnstammens framfart går det inte att blunda för hur killarna håller på att revolutionera landets musikscen. Visst var det innovativt av The Ark att släppa ett album som bilaga till ett magasin, men Den svenska björnstammen tar ändå priset när de i dagarna illustrerade Ett fel närmare rätt med en mycket välgjord spelfilm som landade i en psykedelisk sammanslagning av Astrid Lindgren och Roy Andersson. Dessutom lyckas de i sina bästa stunder låta som ett Animal Collective på östgötska. Något jag inte trodde var möjligt.

Ett fel närmare rätt är den vemodiga skolavslutningen som inte riktigt vill ta slut. Lätt spruckna röster som förmedlar känslan av en bättre verklighet man ser inom räckhåll men inte riktigt har förmågan att nå. Många spår ger intrycket av en psalm på syra. Framförallt singeln ”Svalkar vinden” som inleds med musikfrökens akustiska gitarr för att snart mynna ut i en känslostorm där desperation blandas med en våldsam lättnad.

Bäst blir det dock när bandet går tillbaka till sina rötter. Fantastiska ”Mörkt kallt ljus” är en härlig nostalgitripp för de som varit med sedan Dansmusik-tiden. Hysteriska elektroniska beats varvade med ylande växelsång som inte går att sitta still till ens om man spänner fast sig själv med en läderrem i fåtöljen.

Bortsett från närmast olyssningsbara ”Who’s That Girl” håller Ett fel närmare rätt en genomgående hög klass. Låtarna är ofta lekfulla utan att bli barnsliga. Ta exempelvis ”Trumma Trumma” som påminner om den popmusik jag tänker mig att heffaklumpar och tesslor ägnar sig åt, positivt menat alltså.

Den svenska björnstammen står på gränsen till att skapa en egen genre. Låt oss hylla dem för det!