Noonie Bao: ”Jag lyssnar mycket på melodier”

520 mötte Noonie Bao för att prata med henne om det kommande året, inspiration och hur det är att göra musik åt andra. Med sex år i branschen kan man knappast kalla henne debutant, men vi ser henne nu på ett nytt sätt. Tidigare år har vi sett hennes namn som låtskrivare hos bland andra Tove Styrke. Det är först nu vi hör hennes egna musik.

Noonie Bao. Foto: Klas Eskilson/520

Hur känns det att få släppa sin debut under det kommande året?
Det är jättespännande och roligt.

Hur många låtar blir det?
Det blir tio låtar.

Under hur lång tid har de skrivits?
Det är under några år faktiskt. Jag har samlat på mig låtar och det känns skönt att släppa dem och gå vidare.

Har det känts som att låtarna varit till för en kommande debut när de väl har skrivits?
Nej, när jag har skrivit dem har det varit för att jag bara har behövt få ut dem. Jag har behövt skriva av mig helt enkelt. Jag har inte direkt tänkt så mycket på att göra en platta. Det har inte funnits i mina tankar särskilt mycket. När jag sedan fick ihop lite låtar tänkte jag att det kunde vara kul att släppa dem.

Vad kommer inspirationen ifrån?
Inspirationen… oftast kommer det bara till mig, att jag känner på mig att jag måste få skriva om det har hänt någoting. De flesta av låtarna på skivan är självbiografiska. Det är oftast att jag har en känsla som jag måste få ur mig, och då sätter jag mig och skriver.

Är det lycka eller ångest som driver dig?
Ångest. Fast jag blir lycklig om jag känner att jag skrivit en bra låt och fått ur mig det. Ångesten blir till lycka.

När släpps skivan?
Inget datum är bestämt ännu, men jag släpper en andra singel innan sommaren.

Det känns som att Hybris är ett förhållandvis litet skivbolag, vill du att alla som är relaterade i musikproduktionen ska ha någon relation till din musik?
Nej, jag vill ha full kontroll över hela processen med hela plattan. Jag vill inte att någon ska lägga sig i den. Jag vill göra kompromisslös musik. Det är därför jag gör musik, för att få tala till punkt och göra som jag vill. Och därför vill jag inte att någon ska lägga sig i. Men sedan så vill jag ju självklart att de ska tycka om min musik om de ska arbeta med den. Det känner jag att Hybris gör.

Spelar det någon roll om du skulle släppa skivan på ett kommersiellt eller icke-kommersiellt bolag?
Nej, huvudsakligen går jag efter folk som jag tycker är sköna. Det har varit det genomgående temat på hela skivan och alla bilder som har tagits runt det och vilka jag har jobbat med överhuvudtaget. Det har varit sådana som jag tycker om. Det är vad jag alltid går efter.

Vad har du för förväntningar på 2012 som helhet?
Att jag ska få spela mycket.

Har du mycket inbokat för stunden?
En del, det finns en del grejer som inte är helt satta än, men en del har jag inbokat. Jag hoppas att det kommer bli mer. Det ska bli kul.

Festivalspelningar också?
Det skulle vara jättekul om det kommer in några festivalspelningar. Mer kan jag inte säga just nu. (Under tiden mellan genomförandet och publiceringen av intervjun har Popadelica hunnit släppa Noonie Bao red. anm.)

Vilka anser du vara dina största influenser?
Jag lyssnar mycket på melodier. Tycker jag om melodin kan det vara vilken musikstil som helst. Röster tycker jag också mycket om. Men det måste inte vara hur musiken låter utan mer känslan jag får när jag lyssnar på det. Jag vill förmedla de känslorna in i min egen musik.

Har du någon specifik sångerska/sångare som influerat dig under ditt liv?
Jag tycker mycket om Van Morrisson och Michael Jackson.

Vart skulle du säga att du hittar den större delen av dina fans? Är det hipster- eller klubbkidsen?
Jag har ingen aning. På mina spelningar brukar det vara alla åldrar och det är även mitt mål. Jag skulle vilja nå ut till personer i alla åldrar och av alla kön.

Om det inte är någon särskild typ av männsikor du vill rikta dig till, finns det någon speciell känsla du vill väcka hos folk med din musik?
Det kan vara vilken känsla som helst, men förhoppningsvis är det inte hat. Jag vet inte, jag tycker att det är häftigt om de blir berörda på något sätt. Det är upp till var och en.

Vill du att din publik ska uppleva blandningen av ångest och lycka du själv upplever när du skrivit låtarna?
Alltså, när jag väl skriver en låt så finns det inte i min värld att någon någonsin kommer att höra den. Den är bara för mig, men sedan hoppas jag att folk känner det jag kände när jag skrev låten. För mig har det genomgående temat varit att det funnits hopp i låtarna. Det handlar en del om att övervinna sina rädlsor.

Du hoppade av gymnasiet för ett antal år sedan nu för att satsa på musiken, har det känts som att det varit en kamp för att nå dit du är i dag?
Absolut! Det har det varit, på många olika sätt. Men jag har inte känt att jag har haft några val att göra. Det här är vad jag tycker bäst om och kan. Det är bara att gå den vägen, på något sätt.

Du har skrivit en del även åt andra, hur var det jämfört med att skriva din egen musik?
Det är en helt annan process än när jag gör någonting åt mig själv. Då handlar det bara om den andra artistens känslor och vad den vill uttrycka. Man är ofta med och sätter ord på vad de säger. Man sitter och snackar mycket med dem. Oftast tycker jag om att jobba så, det är en helt annan grej än mitt eget musicerande. Men det är roligt och fint att få vara med.

Vad gillar du mest, att skriva åt andra eller åt dig själv?
Mitt eget, så klart. Jag tycker om att göra båda… men det är helt olika saker, verkligen helt olika.

Din video till ”About To Tell” premiärvisades hos PSL och texten där var nästan en regelrätt hyllning. Hur känns det att bli uppbackad av SVT:s forum för musikgudar?
Det känns jättekul, jag är verkligen jätteglad för det.

Hur presenterade de förslaget att premiärvisa den hos sig?
De frågade helt enkelt om de fick preimärvisa den, och då sa jag att de jättegärna fick göra det. Så det var ju kul.

Det var Mats Udd som gjorde videon, hur var det att få jobba ihop med honom?
Det var jättekul, jag tycker att han är jätteduktig.

Var videon hans idé eller var det din?
Det var bådas idé, men det var han och Olle (Kirchmeier, red. anm.) som skötte själva filmandet.

Det har pratats rätt mycket om jämställdhets- och könsfrågor nu i samband med P3 Guld och den svenska musikscenen i allmänhet. Häromdagen presenterades en rapport som visade att könsfördelningen på svenska klubbscener är ojämlik. Hur ser man på det som en ung kvinnlig artist?
Tråkigt att det är så, jag har inte tänkt på det så mycket när jag har varit ute och spelat faktiskt.

Märks det av?
Det märks på det sättet att jag alltid har arbetat med killar.

Tror du att musikbranchen skulle se annorlunda om det vore mer jämlikt
Jag skulle gärna se att det var mer jämställt. Framför allt på skivbolag och hela den delen. Men det känns som att det är på god väg att bli bättre. Jag skulle önska att vi kommit längre än såhär 2012.
Alltså, det är en självklarhet att det ska vara jämställd i musikbranschen! Absolut! Men jag har inte känt att jag har lidit personligen av det.

Vad tror du att det är som behövs för att det ska förändras?
Det är väl så här man gör det, att man tar upp frågan och arbetar för jämnställdhet. P3 Guld kändes
mycket märkligt, men det var ju folkets röst.

Vad är viktigast, framgång eller genuinitet?
Genuinitet, så klart. Absolut.

Vad är du berädd att offra för framgång? Eller har du hellre en liten lyssnarskara utan att fullt ut kunna leva på musik?
Det viktigaste för mig är att få göra musiken exakt som jag vill. Jag vill att den ska låta som jag vill och att jag får uttrycka det jag vill. Det är det absolut viktigaste. Sen om det går bra är det jättekul. Men jag vet inte riktigt.

Hur är det att höra de första reaktionerna på den musiken du gör?
Jag bollar idéer med min ”partner in crime”, Niklas ”Lotus” Wiklund, och vi bestämmer hur det blir. Så det har redan gått några varv innan det är klart. Jag har recenserat mig själv en miljard gånger innan dess och då känns det som det är lugnt att släppa det.

Spelar det någon roll vad du får för reaktioner?
Jo, det är klart att jag blir ledsen om folk tycker att det är dåligt. Men jag kan ju inte göra någonting annat än att göra det som är jag. Annars känns det bara som att jag skulle stå på scen och ljuga, det vill jag inte.

Intervju av Klas Eskilson och Rasmus Jerndal
Text: Rasmus Jerndal
Foto: Klas Eskilson