#II 38 — Låtar på främmande språk

#II 38 - Låtar på främmande språk. Illustration: Ylva Karlberg/520

Vi har lyckat bli ganska bra på att beskriva listornas teman på ett effektivt sätt i titeln till dem, så denna ingress är knappt längre nödvändig. Men, för säkerhets skull: veckans lista består av låtar som inte är på engelska eller svenska. En del franskt, en del finskt, lite norskt, en pakistansk och så vidare. Öppna veckans lista med Spotify →

Alle Gegen Alle – D.A.F.

Är det något som vi har att tacka Tyskland för så är det den elektroniska musiken. Allt sedan Kraftwerk tog de första sprakande tonerna på sina hemmabyggda maskiner har industrinationen försett världen med otaliga versioner kall och dansant elektronika. EBM var 80-talets mest intressanta genre, och D.A.F. var dess största galjonsfigur.

A Felicidade – Astrud Gilberto

Frågan är om det finns någon koppling mellan språk och musikgenre som är lika stark som den mellan portugisiskan och bossanova. För den sydamerikanska fusionen mellan samba och jazz är portugisiskans sorglösa karaktär en grundpremiss. Astrud Gilberto är annars mest känd för sin tolkning av den jingelvänliga ”Água de Beber”.

La Alarmane Gå — Honningbarna

Tyvärr är det inte musiken som stått i fokus hos Honningbarna den senaste tiden. Den tragiska, och alldeles för tidiga, bortgången av Anders Askildsen Eikås är såklart det man starkast kopplar till bandet nu. Nästa vecka ska de dock åter stå på scen när by:Larm drar igång i Oslo och även om inget riktigt lär bli sig likt med bandet kan ingen ta ifrån dem den skoningslöst röjiga och norskspråkiga punk som gjort dem prisbelönta.

Les Bonbons — Jacques Brel

När jag, förhållandevis sent i hans karriär, först blev introducerad för Bon Iver blev jag det av en kompis som talade gott om honom. Introduktionen tog sin form av en Spotify-lista som hette ”Les Bonbons”. Av de nio spåren på listan var de åtta första Bon Iver-låtar, och den sista var just denna — Les Bonbons med Jacques Brel. Brel föddes 1929 i Belgien och dog 1978 i Frankrike, endast 49 år gammal.

Tunnnnnn — The Kominas

The Kominas är ett Pakistansk-Amerikanskt band vars musik är aningen svårplacerad. Punk-rock med en egen touch kan man kanske sammanfatta det som. Första låten som hördes från bandet var ”Rumi was a Homo (But Wahhaj Is a Fag)” som släpptes som ett svar på imamen Siraj Wahhjaj homofobiska uttalande år 2004. Denna låt innehåller några rader på engelska, så då får du hålla för öronen.

Fadela — Sniper

Läser man på Svenska Last.fm om Sniper så står det att det är en band från Finland med vit makt-influenser. Jag vill vara tydlig med att det inte är detta band vi tipsar om, utan det är den franska hip-hop-gruppen med samma namn. Personligen har jag lite svårt för fransk hiphop. Jag kan inte låta bli att störa mig på hur hårt de verkligen spottar ut vissa ljud. S-ljuden tar över totalt, p-ljuden poffar sönder högtalarna och man drunknar i r:en. Men det är ju å andra sidan så franskan lätt låter.

Með suð í eyrum — Sigur Rós

Inga kan göra musik vackrare än Sigur Rós och det slår mig precis hur oerhört viktiga islänningarna måste varit för Trevor Powers när han skapade The Year of Hibernation. Under 00-talet har de varit världens främsta ambassadörer för såväl låtsasspråket ”hopelandic” som isländska.

Rissajárvi — Familjen, Andreas Tilleander, Sofia Jannok

Vad händer om man placerar Johan T Karlsson + vän i Lappland under ett antal dagar? Det skapas givetvis fantastisk musik på tveksam svenska och samiska. Ljudbilderna är inte längre lika intensiva och melodierna flyter fram ovanför det kala landskapet. Vad kan egentligen gå fel under vårt mest norrliggande landskaps midnattssol?

Que-Veux Tu (Madeon Remix) — Yelle

Jag vet, hon är med alldeles för ofta på våra listor. Veckans tema bjuder dock delikat in till möjligheten att smyga in hennes fantastiska musik här igen. Yelle är allting alla frankofiler någonsin skulle kunna drömma om. Fransk elektronisk popmusik fyller viktiga syften. Till exempel som att förbättra den förbannat grå vardagen och dämpa längtan efter våren som tar god tid på sig att göra sig synlig. Därför ska ni lyssna, må lite bättre och inse att Yelle på en festivalscen är närmare än du tror.

99 Luftbaloons — Nena

Västtyskland gillade verkligen peppig musik på åttiotalet. Alphaville, Scorpions och Nena var bara några i raden av all kommersiell tysk megapop som tog världen med storm. Det är så enkelt att bara fördömma denna simpla list-hit men då missar man så mycket. Både det stora och det lilla ryms i 99 Luftbaloons. Plus en hel del ölskrol. Hur kan man ogilla Tyskland?

Ylva Karlberg

Du kan kontakta Ylva på ylvakarlberg@gmail.com.

  • Vera Maria

    Kul tema!:) Tycker dock det var lite synd att ni tog upp 2 låtar fr Tyskland – från 80-talet… Det finns massa bra musik i Tyskland idag också, Tocotronic tror jag t.ex. skulle tilltala er smak (finns tyvärr bara två låtar på spotify, resten togs bort vid betalnings-förändringen) och också Wir Sind Helden, en personlig favorit, är sjukt bra! Tips:)

    ps, Tocotronic kommer till Dockville! ds