The Pigeon Detectives på Debaser Medis

The Pigeon Detectives, Debaser Medis 2012, Foto: Victor Lundmark/520

”Jag tror aldrig vi varit med om något liknande utanför Storbritannien”, säger The Pigeon Detectives korkskruvslockige sångare Matt Bowman. Man ser att han menar allvar.

Att säga att Debaser kokar vore att använda en onödigt klyschig metafor. Vi håller oss till fakta istället: folk beter sig som överlyckliga dårar. Varje låt under den en timme långa spelningen leder till vrålande allsång, Bowman crowdsurfar, Bowman tar upp en ung tjej från publiken och faller ner på knä medan han sjunger till henne, en annan kille vill också crowdsurfa, samme kille landar platt på marken när ingen tar emot honom, Bowman uppmanar folk att klättra upp på varandras axlar, folk lyder uppmaningen, Bowman duschar i flaskvatten. ”So it goes”, för att citera Kurt Vonneguts klassiska roman om Billy Pilgrim. Det blir en sådan där spelning som man önskar att man kunnat köpa på DVD innan man lämnar stället.

The Pigeon Detectives startar i maxläge och ökar sedan intensiteten mer och mer för varje låt. Hur de lyckas med detta kan vi bara spekulera i. Bandet är så otroligt samspelt att de förmodligen skulle kunna byta instrument med varandra mitt under spelningen utan att resultatet skulle bli märkbart sämre. Det märks också att de har tre jämnstarka album i ryggen. De kan liksom plocka fritt från Wait For Me, Emergency och Up, Guards And At ’Em och få till en Best of-känsla som saknar motstycke. Nya ”What Can I Say” växer på scen ut till ett monumentalt indierockepos och en äldre låt som ”Romantic Type” tycks vara immun mot att spelas sönder och slitas ut.

Under långa stunder är det som att bevittna det bästa från The Hives och The (International) Noise Conspiracy på en och samma gång. Matt Bowmans våghalsiga hopp påminner om en Pelle Almqvist i högform medan jonglerandet med mikrofonen skulle göra Dennis Lyxzén stolt.

Mot slutet av spelningen lovar The Pigeon Detectives att komma tillbaka till Stockholm under hösten. De är mer än välkomna.

Text: Victor Lundmark
Foto: Theodor Wilson och Victor Lundmark

  • Karin

    Har ni möjligtvis några bilder på när han drog upp tjejen på scenen? Det var nämligen min kompis och jag skulle jätte gärna vilja överraska henne med en bild på det. Vore jätte schysst.