Rumlarfest med lysande framtidsutsikter

Ojämnt, men dock med höga toppar. Så skulle man kunna sammanfatta det intryck som Victor Schultz fått av Howlers debutalbum. Dessutom finns det en koppling till Torsk på Tallin.

America Give Up  Spotify Bengans

Howler, Betyg: 4, Bästa spår: Too Much Blood (nr 5)

Som ännu ett bevis på att vågen av amerikanska indieband med ena foten i sandigt Beach Boys-land och den andra djupt intrasslad i distade The Jesus and Mary Chain-gitarrer släpper nu Howler sin första fullängdare. Den initiala känslan är att Minnesotabandet med sin platta America Give Up vill säga ungefär samma sak som Surfer Blood, The Drums och The Vaccines redan sagt. Det finns dock en del saker som ändå gör Howler och deras album värt ett par minuters uppmärksamhet. Främst gäller det sångare Jordan Gatesmith och hans röst.

För att ha tanigare framtoning än de estniska kvinnorna i Killinggängets Torsk på Tallin har Gatesmith utan tvekan begåvats med en mycket mörk och maskulin stämma, en stämma som är utmärkande, mogen  och variationsrik skivan igenom. I sina bästa stunder låter vår vokalist som en blandning mellan Jim Read, Billy Idol och Julian Casablancas, i sina sämsta (som förvisso är ganska få) kissar valfri ölhävare tillika metalcore-sångare i hans hår.

Man kan alltså med rätta påstå att det finns en viss ojämnhet i sången, något som även speglas i skivan, där en höjdarlåt som ”Too Much Blood” blandas med Marianergraven-napp som ”Phytagorean  Fearem”. Tiden är dock god mot Howler och ju mer man lyssnar desto mer blir man vän med Gatesmith och resten av banden, musiken blir ljuvare och allt mer identitetsbegåvad. De stora hittarna må utgå, men när festen är över har ändå Howler levererat en riktig rumlarfest, och med lysande framtidsutsikter dessutom.

Victor Schultz

Du kan kontakta Victor på victors@femtjugo.se.